Orbáns Fidesz bygger om ungerska medier till politiskt ransonerad kedja

Viktor Orbán har inte ”förbjudit” den ungerska pressen. Han har gjort något mer varaktigt: han har gjort medierna till en försörjningskedja.

Enligt EUobserver, som hänvisar till en rapport framtagen tillsammans med granskningsorganisationen Mérték Media Monitor, har Fidesz-regeringen under perioden 2010–2025 systematiskt omvandlat en tidigare pluralistisk mediemarknad till ett ekosystem där kassaflöden, tillstånd och distribution ransoneras politiskt. Resultatet är inte bara enstaka propagandakanaler, utan en marknadsstruktur: EUobserver uppger att Fidesz nu direkt eller indirekt kontrollerar omkring 80 procent av Ungerns medier. Reportrar utan gränsers pressfrihetsrankning för Ungern föll under samma period från plats 23 till 68.

Mekaniken är banal och därmed effektiv. Först: ta kontroll över medieregleringen. EUobserver skriver att de tidiga medielagarna efter 2010 utformades för att föra tillsynsmyndigheten under regeringens inflytande. När domaren blivit partisk blir ”marknadsutfall” en följd av administrativa beslut.

För det andra: samla ägandet med hjälp av vänligt sinnat kapital. Regeringsallierade köpare tar över mediehus, medan oberoende konkurrenter utsätts för juridiskt och kommersiellt tryck som gör dem billiga, riskfyllda eller helt enkelt oförmögna att verka i större skala. Detta är en illiberal variant av riskkapitalism: hävstången är politisk.

För det tredje: gör statlig annonsering till vapen. EUobserver noterar hur statens annonsutgifter styrs om till regeringsvänliga medier. Här ligger modellens kärna: propaganda blir en intäktspost, inte en budgetpost. Om staten är den dominerande annonsören blir redaktionell anpassning en strategi för att överleva ekonomiskt.

För det fjärde: höj det personliga priset för journalistik. EUobserver beskriver riktad utestängning, smutskastningskampanjer, så kallade tystnadsprocesser, olaglig övervakning och datorangrepp. De senaste åren har ett mer formellt ”suveränitets”-lager lagts till. Ungerns lag om skydd för suveräniteten från 2023 inrättade ett ämbetsverk för suveränitetsskydd med breda utredningsbefogenheter gentemot aktörer som anses tjäna ”utländska intressen”; EUobserver uppger att ämbetsverket har inlett en utredning mot Átlátszó och riktat in sig på Telex och Válasz Online.

Och när Europeiska unionen reagerar? Den dyker upp med protokollblock när huset redan brunnit ned. Bryssels omtalade verktygslåda för ”rättsstatlighet” framstår ofta som fördröjd bokföring: man dokumenterar konsolideringen, diskuterar villkorlighet och utfärdar uttalanden, medan den underliggande tillgången – oberoende distribution – redan har köpts upp.

Detta är möjligt att exportera inom unionen, eftersom det inte kräver uttrycklig censur eller massgripanden. Den kräver kontroll över tillsynsmyndigheter, annonsbudgetar som hanteras som offentlig upphandling, och en tillräckligt stor juridisk angreppsyta för att trakassera oliktänkande till obestånd. Pressen kan förbli ”fri” på samma sätt som en entreprenör är ”fri” att ignorera stadens enda kund.

Ungern är inte så mycket ett undantag som en demonstration: modern politisk kontroll uppnås ofta inte genom att tysta tal, utan genom att avgöra vilket tal som får betalt, får spridning och får skydd mot byråkratisk vedergällning.