Nederländerna bygger 70 000 bostäder 2025 trots rekordkvartal

Nederländerna avslutade 2025 med ett byggtempo som på pappret ser imponerande ut – men missade ändå sitt eget mål med bred marginal. Enligt DutchNews.nl färdigställdes 22 800 bostäder under fjärde kvartalet 2025, den mest intensiva tremånadersperioden på sex år. Trots denna slutspurt landade årsutfallet på endast 70 000 nya bostäder, långt under regeringens uttalade mål om 100 000 per år. Samtidigt uppskattas bostadsbristen till 396 000.

Den mest avslöjande siffran är inte kvartalets uppgång utan att tillflödet av framtida byggande verkar ha stannat av. DutchNews noterar att antalet bostäder som fått bygglov men ännu inte byggts bara ökade med 1 procent. Det tyder inte på att systemet ”hinner ikapp”, utan på att det ligger och hackar just där politiken, tillstånden och den administrativa ordningsföljden styr.

Nederländerna lider inte främst brist på byggare, utan på tillstånd. Även i ett land med rykte om sig att vara välorganiserat har bostadsbyggandet blivit en övning i regleringens koreografi – planbeslut, miljökrav, överklaganden och samordning av vägar, vatten och annan infrastruktur – där den verkliga flaskhalsen är statens och kommunernas benägenhet att säga ja. När byggandet görs beroende av en lång kedja av prövningar blir ”bostadsmål” lätt en politisk slogan snarare än ett åtagande.

Siffrorna punkterar också den bekväma berättelsen att det privata näringslivet helt enkelt vägrar bygga. DutchNews rapporterar att byggföretagens vinster steg med 5,9 procent (mer än dubbelt så mycket som 2024 års 2,4 procent), samtidigt som byggkostnaderna sjönk med 19 procent jämfört med året innan. När insatsvaror blir billigare och marginalerna förbättras är marknadens signal inte ”bygg inte”, utan ”bygg – om du tar dig genom grinden”.

Ombyggnader hjälper i kanten men förändrar inte det strukturella underskottet. DutchNews uppger att 4 700 bostäder skapades genom omvandlingar eller uppdelning av befintliga byggnader, men att 4 500 samtidigt revs, slogs samman eller fick annan användning. Nettoökningen blev därmed bara 23 100 bostäder.

Knapphet är inte bara ett socialt problem utan också en politisk tillgång. När bostäder är få stiger värdet för dem som redan äger, medan de som kontrollerar markanvändning och tillstånd får ett övertag gentemot byggbolag, investerare och människor som vill flytta in. En trög kedja från bygglov till färdig bostad är i ett sådant system inte nödvändigtvis ett missöde, utan en ordning som förvandlar administrativt handlingsutrymme till ekonomisk ränta.

Europas bostadskris beskrivs ofta som ett misslyckande för marknaden. De nederländska siffrorna pekar snarare mot ett misslyckande i styrningen: när staten i praktiken har ensamrätt på att avgöra var och när det får byggas blir ”mål” till pressmeddelanden och knapphet till politik – bara utan den uppriktighet som skulle krävas för att kalla det ett ransoneringssystem.