Europa

Högeraktivist dödas efter misshandel vid demonstration i Lyon

Åklagare vill häkta sju misstänkta för mord för att undvika störningar av allmän ordning, Macrons regering gör gatvåld till argument för mer övervakning och polisens fria händer inför valen

Bilder

Thierry Dran said he had requested that the seven suspects be kept in custody to avoid any ‘disturbance to public order’. Photograph: Olivier Chassignole/AFP/Getty Images Thierry Dran said he had requested that the seven suspects be kept in custody to avoid any ‘disturbance to public order’. Photograph: Olivier Chassignole/AFP/Getty Images theguardian.com
Quentin Deranque, who died after being attacked on the sidelines of a far-right protest in Lyon on 12 February. Photograph: AFP/Getty Images Quentin Deranque, who died after being attacked on the sidelines of a far-right protest in Lyon on 12 February. Photograph: AFP/Getty Images theguardian.com
Quentin Deranque falleció por lesiones Quentin Deranque falleció por lesiones infobae.com
La policía de Francia detuvo La policía de Francia detuvo infobae.com
La conferencia de Rima Hassan La conferencia de Rima Hassan infobae.com

Ett dödligt gatuvåld i Lyon har snabbt blivit den sorts politiska objekt som den franska staten uppskattar mest: en tragedi som kan översättas till ”allmän ordning” och sedan skickas tillbaka till medborgarna som räkning i form av nya befogenheter.

Den 12 februari avled Quentin Deranque, 23 år och aktiv i ytterhögern, av skallskador efter att ha angripits i utkanten av en ytterhögerdemonstration i Lyon, enligt The Guardian. Franska åklagare uppger att minst sex personer deltog i misshandeln. Elva personer greps; Lyons åklagare Thierry Dran vill nu väcka åtal för mord mot sju misstänkta och begär att de hålls frihetsberövade för att förebygga eventuella ”störningar av den allmänna ordningen”, rapporterar The Guardian.

Infobae tillför detaljer om sammanhanget: våldet bröt ut nära Lyons institut för politiska studier under en konferens med Rima Hassan, ledamot av Europaparlamentet med koppling till det hårdvänsterparti som heter Det okuvliga Frankrike. En ytterhögergrupp, Némesis, höll samtidigt en demonstration i närheten. Enligt Infobae slog maskerade angripare mot demonstranter; Deranque ingick i Némesis informella ordningshållning och avled efter konfrontationen.

Den omedelbara politiska koreografin har varit nästan lika talande som själva överfallet. Italiens premiärminister Giorgia Meloni kallade dödandet ”ett sår för hela Europa”, vilket fick president Emmanuel Macron — på resa i Delhi — att säga åt italienska ledare att sköta sitt, samtidigt som han framhöll att det inte finns ”någon plats” i Frankrike för rörelser som ”antar och legitimerar våld”, enligt The Guardian. Italiens utrikesminister Antonio Tajani svarade att politiskt våld angår alla européer.

Nationalism är oacceptabel när den kommer som synpunkter från Rom, men fullt brukbar när Paris föreskriver dygd för inhemska motståndare.

Åklagarna säger att vissa misstänkta medger att de varit på plats och att vissa medger att de utdelat slag, men bestrider uppsåt att döda, rapporterar The Guardian. Två har vägrat uttala sig. Det är den straffrättsliga saken.

Den politiska saken är bredare: dödandet inträffar strax före de franska kommunalvalen i mars och med presidentvalet 2027 i antågande, där Marine Le Pens Nationell samling allmänt väntas bli konkurrenskraftigt. The Guardian noterar att efter Deranques död har vissa politiker skyndat att ta avstånd från hårdvänstern — trots fjolårets taktiska samarbeten för att blockera ytterhögern.

Den franska styrande klassen lär nu försöka den klassiska omvandlingen: gatuvåld blir ett mandat för mer övervakning, fler förbud och mer skönsmässig polisering — alltid motiverat som neutral ”republikansk” hygien. Statens utlovade monopol på legitimt våld framstår allt mindre som en princip och allt mer som en varumärkesövning: våld fördöms i det abstrakta, för att sedan selektivt förädlas till just den uppsättning befogenheter och fiendebilder som för stunden är politiskt användbar.