Brasiliens första fregatt av Tamandaré-klass går till sjöss med navigationssystemet Synapsis, flottans modernisering ska göra landet till sjömakt i Sydatlanten med nya fartyg och försörjningskedjor, samtidigt begär Brasilien utlämning av Bolsonaros tidigare underrättelsechef från Florida och visar att skepp går att beställa men trovärdighet inte

Bilder

Brazil's First Tamandaré-class Frigate Sets Sail with SYNAPSIS Navigation System - Naval News navalnews.com

Brasiliens första fregatt av Tamandaré-klass har gått ut på provturer till sjöss med ett nytt navigationssystem, kallat Synapsis. Det är en talande bild av en stat som fortfarande kan upphandla avancerad materiel, samtidigt som den politiska och säkerhetsinriktade eliten fortsätter att dyka upp i andra länders domstolar och myndigheter.

Sajten Naval News rapporterar att ledarfartyget i Tamandaré-klassen nu inlett sina sjöprov och lyfter fram Synapsis-systemet samt den bredare moderniseringen av den brasilianska flottan. Programmet, som kretsar kring nya ytstridsfartyg för att ersätta åldrande plattformar, signalerar en ambition att uppträda som en seriös sjömakt i Sydatlanten. Det förutsätter sensorer, samordning mellan stridsledningssystem och en varvs- och leverantörskedja som klarar att leverera i tid och med kvalitet.

Samtidigt tycks Brasiliens politiska system exportera en annan sorts produkt: förrymda personer.

Enligt Miami Herald söker brasilianska myndigheter utlämning av Alexandre Ramagem, som beskrivs som tidigare president Jair Bolsonaros före detta underrättelsechef, och som nu bor i Florida. Fallet ligger i den långa skuggan av Brasiliens politiska rättsprocesser efter 2022, där åtal och motåtal avlöst varandra och där underrättelsetjänster, domstolar och polis i allt högre grad framstår som förlängningar av fraktionsstrider.

Stater är ofta skickliga på att köpa saker, särskilt synliga poster i budgeten som fartyg, och betydligt sämre på att skapa legitimitet. En fregatt kan beställas, specificeras och levereras; förtroende kan det inte. Moderna stridsfartyg kräver dessutom institutionell disciplin: redbar upphandling, yrkesmässiga befälsordningar och trovärdig civil kontroll. Sådant är svårare att eftermontera än ett nytt navigationssystem.

Att man driver på för att få Ramagem utlämnad visar också hur porös ”suveräniteten” blir för eliter. Vanliga brasilianare möter staten genom skatter, inflation och polis. De välförbundna möter den genom pass, säkra destinationer och gränsöverskridande rättsprocesser: utlämningsframställningar, asylansökningar och den tysta hjälp som jurister erbjuder när deras specialitet är att göra gränser selektivt verkliga.

Moderniseringen av Brasiliens försvar kan vara fullt rationell av strategiska skäl: skydd av sjöfartsleder, havsbaserad energiinfrastruktur och regional avskräckning är inga fantasier. Men det politiska ekosystem som omger moderniseringen förblir en belastning. En regering som inte kan övertyga sina egna medborgare om att underrättelseorganen inte är partiska vapen får svårt att övertyga omvärlden om att ny sjömilitär förmåga är rent strategisk, snarare än ännu ett verktyg i inrikes maktkamper.

Brasilien kan sjösätta en fregatt. Det kan inte sjösätta trovärdighet enligt tidtabell.