Justitiedepartementets nya Epstein-handlingar visar vänskapsband till tull- och gränspoliser på St Thomas

Bilder

×

Jeffery Epstein and St Thomas Island Composite: DOJ and Getty theguardian.com

Little St James Island, one of Epstein’s properties, as seen in July 2019. Photograph: Marco Bello/Reuters theguardian.com

Larry Visoski arrives for Epstein associate Ghislaine Maxwell’s trial in New York in November 2021. Photograph: Jeenah Moon/Reuters theguardian.com

A villa stands on Little St James Island, owned by Epstein, in 2019. Photograph: Bloomberg/Getty Images theguardian.com

Epstein is seen on Little St James Island in an undated photo. Photograph: United States District Court Southern District of New York/PA theguardian.com

‹ ›

Jeffrey Epstein behövde inte ”ta över” institutioner i någon storslagen, filmisk mening. Enligt nypublicerade handlingar från USA:s justitiedepartement, granskade av The Guardian, byggde han i stället relationer med vanliga tjänstemän inom USA:s tull- och gränsskydd längs sin resväg till Amerikanska Jungfruöarna – just den sorts oansenlig närhet till maktutövning som kan göra regler förhandlingsbara.

The Guardian skriver att USA:s federala polis i New York inledde en preliminär utredning i oktober 2019 efter att ha fått in en uppgift om att en långvarigt anställd jordbruksinspektör vid tull- och gränsskyddet, Timothy ”Bill” Routch, hade en ”pågående vänskap” med Epstein under tiden han arbetade med förhandskontroller i Saint Thomas i mer än sju år. Epstein flög regelbundet in till Cyril E King-flygplatsen på Saint Thomas innan han fortsatte med båt eller helikopter till sin privata ö, Little Saint James.

Utredarna begärde genom domstolsbeslut ut handlingar som rörde ytterligare tjänstemän vid samma flygplats, och federala myndigheter förhörde Epsteins mångårige pilot om kontakter med gränsskyddets personal, uppger tidningen. Utredningen tycks ha avslutats utan åtal. Handlingarna visar inte att tjänstemännen hade direkt kännedom om människohandel; Routch sade till The Guardian att hans kontakter var ”affärsmässiga” och kallade polisens insats en ”vildgåsjakt”, och hävdade att han aldrig bevittnat något ”som ens avlägset hade med människohandel att göra”.

Poängen är därför mindre att tull- och gränsskyddet skulle ha varit medskyldigt, och mer att staten fungerar som ett socialt nätverk. Myndigheten marknadsför sig som ”särskilt väl placerad att avskräcka och störa människohandel”, men samma närhet till gränserna och det stora handlingsutrymmet vid inresor gör den attraktiv för den som vill ha förutsägbarhet: vem som tjänstgör, vem som ställer frågor, vem som tittar åt ett annat håll.

Materialet om Epstein läser redan som en handbok i hur man utnyttjar organisationers drivkrafter: odla informell lojalitet, erbjuda status, skapa en känsla av ömsesidig bekantskap och låta byråkratins egen rädsla för risker göra resten. Interna kontroller är ofta byggda för att fånga fel i pappershantering, inte relationer.

The Guardian noterar att justitiedepartementets offentliggörande av Epstein-handlingarna har försenats och att maskningar gjorts på ett inkonsekvent sätt, med oklarhet om vad som fortfarande hålls tillbaka. Den ogenomskinligheten är maskinens andra halva: när myndigheter utreder sig själva – eller sina egna utkanter – blir ansvarsutkrävandet beroende av selektiva dokumentutsläpp och efterhandskoreograferad kommunikation.

Epsteins fördel var inte mystisk. Den var strukturell: ett system som samlar stort utrymme för skönsmässig makt hos statliga tjänstemän och sedan låtsas bli förvånat när detta utrymme blir en handelsvara. Svaret blir, som så ofta, mer process: mer utbildning, fler ”etik”-kurser, fler interna granskningar. Under tiden består den underliggande marknaden: tillträde, gentjänster och tystnad – prissatta i relationer snarare än på fakturor.