USA byter måltavla bland Haitis gängledare och låter samtidigt 300 000 haitier förlora tillfälligt skydd

Haitis sammanbrott hanteras från utlandet med den vanliga byråkratiska finessen: Washington jagar gängledare på hemmaplan som i ett ändlöst slag i luften, samtidigt som man hotar att göra hundratusentals arbetande haitier i USA till utvisningsbara icke-personer.

På säkerhetssidan rapporterar Miami Herald att amerikanska myndigheter flyttar sitt fokus till en haitisk gängledare känd som ”Izo”, samtidigt som det federala polisorganet har strukit en annan figur, Vitel’homme, från sin lista över efterlysta. USA kan rikta om sina människojakter efter dagsform, och pappersarbetet följer tyst efter.

Samtidigt hänger den rättsliga ställningen för mer än 300 000 haitier i USA, som lever där under tillfälligt skydd (en särskild skyddsstatus), på ett avgörande i en federal överdomstol, enligt El País. Haitis skyddsstatus, som beviljades efter jordbävningen 2010, skulle löpa ut den 3 februari men stoppades i sista stund av en distriktsdomare den 2 februari. Trumpadministrationen överklagade; domarpanelen väntas överlägga efter att tidsfristen för inlagor löpt ut.

El País noterar att departementet för inrikes säkerhet hävdar att Haiti inte längre uppfyller villkoren för skyddsstatus, utan att tydligt förklara varför – ett påstående som skaver mot offentligt kända fakta om Haitis säkerhetskollaps och humanitära sönderfall. Samma rapportering beskriver hur utvisade redan möter en prövning av logistik och utpressning: när gängen kontrollerar viktiga korridorer och huvudstadens flygplats är opålitlig anländer återvändare ofta till norr och måste ta sig söderut genom vägspärrar som drivs av kriminella grupper. Många finner sina hem ockuperade, blir internflyktingar och har svårt att hitta arbete i en ekonomi där en stor del av befolkningen är beroende av bistånd.

Tillfälligt skydd är ingen rättighet fastslagen i lag på det sättet att den står över politisk nyckfullhet; det är en beslutsklassning från den verkställande makten som kan avslutas administrativt och därefter prövas bit för bit i domstol. El País skriver att Trumpadministrationen har avslutat skyddsstatus för nästan varje land som tidigare omfattats, vilket potentiellt skapar mer än 1,5 miljoner nya personer utan tillstånd att vistas i landet. Haitier – nära en fjärdedel av de kvarvarande mottagarna – kan stå näst på tur.

Resultatet är en prydlig tvåvägskanal för statlig godtycklighet. I Port-au-Prince upphöjs eller nedgraderas gängledare som måltavlor av utländska myndigheter. I Miami, New York och Boston kan haitiska arbetare som varit bofasta länge omklassificeras till olaglighet beroende på hur en domstol tolkar en myndighetspromemoria.

Och drivkrafterna pekar åt ett håll. Penningförsändelser från utlandet är Haitis ekonomiska livlina; att destabilisera diasporans rättsliga ställning minskar inte gängens makt så mycket som det stör de lagliga kanaler som konkurrerar med den. Samtidigt ökar utvisningar mängden desperata människor som tvingas passera utpressningsspärrar – effektivt betala tull till just de väpnade grupper som USA säger sig jaga.

Statens budskap är kontroll. Utfallet blir en marknad i rädsla: för beskydd, för papper, för passage och för rätten att fortsätta leva där man redan byggt sitt liv.