Vetenskap

Storbritannien vill minska hjortstammar genom att göra avskjutning enklare

Regeringen skärper lagstiftning och inför mer formaliserad hjortförvaltning på statlig mark för att skydda skog och grödor, staten utrotar rovdjuren och plastar in träden med bidrag men kallar nu varje kula strategi

Bilder

The red deer is one of two deer species present in England that are native. Photograph: Mike Unwin/The Guardian The red deer is one of two deer species present in England that are native. Photograph: Mike Unwin/The Guardian theguardian.com
Overpopulation of deer affects woodlands as they eat leaves, buds and sapling stalks, and damage young trees with their antlers. Photograph: Martin Godwin/The Guardian Overpopulation of deer affects woodlands as they eat leaves, buds and sapling stalks, and damage young trees with their antlers. Photograph: Martin Godwin/The Guardian theguardian.com
The muntjac deer is listed as an invasive species, and along with the similarly non-native sika and Chinese water deer, deemed to be causing the most damage to woodland. Photograph: FLPA/Rex/Shutterstock The muntjac deer is listed as an invasive species, and along with the similarly non-native sika and Chinese water deer, deemed to be causing the most damage to woodland. Photograph: FLPA/Rex/Shutterstock theguardian.com
A red deer eats silver birch. ‘Our trees and native wildlife are under huge strain from deer damage,’ said Mary Creagh, the nature minister. Photograph: Mike Unwin/The Guardian A red deer eats silver birch. ‘Our trees and native wildlife are under huge strain from deer damage,’ said Mary Creagh, the nature minister. Photograph: Mike Unwin/The Guardian theguardian.com

Storbritanniens hjortproblem är på väg att lösas på det traditionella sättet: genom att göra det enklare att skjuta dem.

Tidningen The Guardian rapporterar att den brittiska regeringen planerar lagstiftning som ska ge markägare och arrendatorer tydligare lagliga rättigheter att gallra hjort för att skydda grödor och egendom. Samtidigt ska ett mer formaliserat system för hjortförvaltning införas på statligt ägd mark. Myndigheterna hävdar att växande hjortstammar skadar skogarna genom att beta ned ungskog, gnaga bark och till och med döda unga träd genom att feja hornen mot dem – särskilt sikahjort. Regeringssiffror som The Guardian hänvisar till uppger att 33 procent av Englands skogar nu befinner sig i ”ofördelaktigt tillstånd” på grund av hjortens påverkan, upp från 24 procent i början av 2000-talet.

Ekologin är enkel. Tar man bort toppredatorer tar man inte bort predation; man lägger ut den på människor, stängsel och byråkrati. England har inga vargar, björnar eller lodjur som kan utöva ett kontinuerligt urvalstryck på hjortens beteende och täthet. I det tomrummet kan hjortstammar växa tills födobrist, sjukdom eller återkommande avskjutningar tar över regleringen.

Mindre enkelt är mätning och orsakssamband. ”Ofördelaktigt tillstånd” är en administrativ kategori, inte en mekanistisk modell. Betestrycket samverkar med skogstyp, fältskiktets sammansättning, föryngringstakt och lokal markanvändning. Samma täthet kan vara hanterlig i ett landskap och förödande i ett annat, beroende på om betet träffar den kritiska flaskhalsen i föryngringen (plantor och ungträd) och om det finns skyddande refuger.

The Guardian noterar att regeringen historiskt har lutat sig mot trädskydd och stängsling snarare än att minska populationerna. Det är biologiskt begripligt men ekonomiskt och institutionellt förvridet: man behandlar symtomen genom att klä enskilda träd i plast och stål medan den bakomliggande drivkraften – antalet hjortar – lämnas orörd. Kostnaderna vältras dessutom över på dem som försöker få till stånd skogsföryngring, och stängsel kan splittra livsmiljöer och hindra andra arters rörelser.

Den nya planen ska enligt uppgift omfatta att man pekar ut ”nationella prioriterade områden” för riktade avskjutningar och justerar bidrag så att markägare kan få betalt för att skjuta hjort även utanför skog, vilket speglar hur hjort rör sig över mosaikartade landskap. Tjänstemän vid Natural England hänvisar också till klimatförändringar: mildare vintrar förbättrar överlevnaden och kan öka den reproduktiva framgången.

Här finns en vinkel som beslutsfattare gärna undviker att säga rakt ut: äganderätt är ett naturvårdsverktyg. Om markägare hålls ansvariga för skogens tillstånd men förvägras praktisk möjlighet att hantera betestrycket, kommer de rationellt att välja defensiv infrastruktur och pappersarbete framför ekologiska resultat. Omvänt, om rätten att förvalta klargörs – tillsammans med gränser för ansvar – blir lokala försök möjliga: olika avskjutningsnivåer, tidpunkter och samordning mellan grannfastigheter.

Staten, som för länge sedan utrotade rovdjuren och därefter subventionerade stängsel som kompensation, föreslår nu att den egna näringskedjereaktionen ska rättas till med lagstiftning och bidrag. Naturen accepterar utgången oavsett; det är det administrativa skiktet som insisterar på att varje kula måste berättas som en ”strategi”.