Brittisk domare stoppar utvisning av chagossier mitt i Starmers plan att lämna Chagosöarna till Mauritius

En brittisk domare har, enligt uppgift mitt under en flygning på omkring 7 500 meters höjd, skapat ny juridisk turbulens kring premiärminister Keir Starmers plan att överföra Chagosöarna till Mauritius – en överenskommelse som redan vacklar under amerikanska påtryckningar.

Enligt The Independent utfärdade James Lewis, högste domare i Brittiska territoriet i Indiska oceanen, ett tillfälligt föreläggande som stoppar avvisningsbesked som delats ut till fyra chagossier. De anlände till ögruppen i veckan för att påbörja vad de själva kallar en permanent återbosättning. Gruppen leds av Misley Mandarin, som beskrivs som chagossiernas folkvalde förste minister. De förklarade sin ”återkomst” till Île du Coin i Peros Banhos-atollen och uppgav att ”hundratals fler följer efter”. De fick handlingar som beordrade dem att lämna, men deras ombud lyckades få fram ett föreläggande.

Lewis motivering är påfallande vardaglig för en tvist som annars omges av storpolitik: en intresseavvägning talar för kärandena eftersom de befinner sig 19 mil från Diego Garcia och ”inte utgör något hot mot den nationella säkerheten utifrån den bevisning som lagts fram för mig”. Om de avvisas, konstaterade han, skulle de få mycket svårt att återvända. Föreläggandet gäller i sju dagar för att regeringen ska hinna svara; utan svar kan det fortsätta gälla tills en domstolsprövning är avgjord.

Starmers regering försöker genomföra en utrikespolitisk uppgörelse där territorium och fördrivna människor behandlas som förhandlingsmarker, samtidigt som rättsväsendet kan frysa den verkställande makten med ett rent förfarandeverktyg – här ett föreläggande utlöst av påstådd brist på samråd och dröjsmål i brittiska rättsprocesser.

Den politiska bakgrunden är inte mindre rörig. The Independent uppger att USA:s president Donald Trump har beslutat att motsätta sig överlämnandet, med hänvisning till amerikanska farhågor om att Kina och Indien kan söka inflytande över öarna i kedjan. Trump påstås också vara irriterad över att Starmer vägrat tillåta amerikansk användning av brittiska flygbaser för angrepp mot Iran. Lägg därtill uppgifter om att Storbritannien, inom ramen för upplägg där området hyrs tillbaka, förser Mauritius med militär information om Diego Garcia – och uppgörelsen börjar likna ett försök att hantera ansvarsrisker snarare än en ren överföring.

Den underliggande moraliska skandalen – tvångsförflyttningen av chagossier mellan 1967 och 1973 för att möjliggöra den brittisk-amerikanska basen på Diego Garcia – är sedan länge känd. Det nya är drivkrafterna: när regeringar vänjer sig vid att styra genom avtal i fjärran, hyresupplägg och friskrivningar blir domstolarna den sista arenan där enskilda kan göra statens ”realism” kostsam.

Om detta är en seger för rättigheter eller bara ännu en stoppkloss i ett system som redan har svårt att fatta beslut beror på hur mycket man tolererar den verkställande maktens handlingsutrymme. Men episoden klargör en sak: Storbritanniens imperiella efterliv administreras nu med förelägganden, inte kanonbåtar.