Trump beordrar Pentagon frisläppa akter om oidentifierade flygfenomen och utomjordiskt liv
Hemligstämplingen gör att samma myndigheter avgör vad som får kallas insyn, offentlighet blir pressanpassade sammanfattningar i stället för maktöverföring
Bilder
Trump says he doesn't know if aliens are real but directs government to release files on UFOs, more
independent.co.uk
President Donald Trump uppger att han har gett Pentagon och andra myndigheter i uppdrag att identifiera och offentliggöra handlingar om ”utomjordiskt liv” och oidentifierade luftfenomen, enligt CBS News och The Independent. Det säljs som öppenhet. Men det är också, nästan per definition, en påminnelse om att det är staten som bestämmer vad ”öppenhet” ska betyda.
The Independent noterar att Trumps besked kommer efter ett förnyat allmänintresse sedan 2017 års läcka av flottans videoklipp (publicerade av New York Times och Politico) och efterföljande kongressförhör. Pentagon skapade till och med ett särskilt kontor 2022 för att samla rapporteringen: kontoret för utredning av anomalier över alla domäner. Ledningen för kontoret har upprepade gånger sagt att man inte funnit några belägg för utomjordisk teknik; en offentlig rapport från juni 2024 angav 485 händelser under ett år, där 118 förklarats som ballonger, fåglar eller drönare, och betonade att inga bevis för utomjordisk aktivitet hade upptäckts.
Vad betyder då ”offentliggöra handlingarna”? Det betyder att samma institutioner som hemligstämplat materialet avgör vad som får lämnas ut, vad som anses för känsligt och vad som kan återges i sammanfattning utan att röja underliggande källor och metoder. Utlämnandet blir en kurerad produkt, inte en maktförskjutning.
CBS rapporterar att direktivet landar i ett bredare politiskt ekosystem där ”avhemligande” behandlas som en personlig tjänst. Trump antydde till och med att han kanske ”räddar [Obama] ur knipa” genom att avhemliga, efter att Obama i en poddsändning resonerat om den statistiska sannolikheten för liv i universum. Så överlever hemlighetsbyråkratier: allmänheten vänjs vid att se tillgång till information som en nådegåva från ledare, snarare än som ett utgångsläge.
Invändningen är inte att stater aldrig bör hålla hemligheter; den är att hemlighetsmakeriet växer som en cancersvulst eftersom det är institutionellt lönsamt. Hemligstämpling skyddar anslag, döljer inkompetens och bevarar ett tolkningsmonopol. När staten ”öppnar sig” sker det ofta för att hantera anseenderisk, inte för att möjliggöra oberoende kontroll.
Om det finns något att lära av genren med ufologiska handlingar så är det att det verkligt oförklarade fenomenet är administrativt: ett system som kan samla enorma mängder uppgifter om medborgare, men som ändå ständigt tycks oförmöget att ge klara, prövbara redogörelser för sina egna påståenden – annat än i form av pressvänliga sammanfattningar.
Räkna med en föreställning. Om staten verkligen hade upptäckt något världshistoriskt skulle det inte tillkännages genom ett kontrollerat utlämnande; det skulle läcka, splittras och göras till vapen – precis som allt annat.