Berlins polis delar ut reklamlinaler som mäter fel

Berlinpolisen har hittat ett nytt sätt att punktera myndighetens mystik: reklamsaker.

Enligt Der Spiegel delade polisen i Berlin ut reklamlodstockar med polisens kännetecken – bara för att upptäcka att lodstockarna var feltryckta och inte mätte rätt. Myndigheten har nu reagerat på denna ”fadäs” och säger sig dra slutsatser, en formulering i tyskt ämbetsmannaspråk som kan betyda allt från att man tyst slänger hela lagret till att man tillsätter en arbetsgrupp för att säkerställa att framtida lodstockar lyder den euklidiska geometriens enkla krav.

Det är en liten historia, men den säger något väsentligt. Moderna polismyndigheter vill allt oftare framstå inte bara som ordningsmakt utan som en sorts livsstilsinstitution: tillgänglig, lokalt förankrad och – avgörande – säljbar. Logiken är hämtad från näringslivet: bygg förtroende genom igenkänning, mjuka upp bilden, rekrytera folk och skapa en känsla av gemensam identitet. Staten, som redan har monopol på tvång, prövar nu också marknadsföringens verktyg.

Problemet är att offentliga organisationer är strukturellt dåliga på handelns grunder. De lever inte och dör inte av missnöjda kunder; de lever och dör av anslag, rättsliga uppdrag och interna processer. När ett privat företag skickar ut ett felaktigt mätverktyg möter det returer, skadat anseende och konkurrenter som tar mark. När en myndighet gör det sprids kostnaden ut, återkopplingen blir svag och reparationsmekanismen landar ofta i en pressrad om att man ”drar lärdom”.

Ironin är nästan för prydlig. En poliskår vars legitimitet vilar på noggrannhet – korrekta förfaranden, korrekt hantering av bevis, korrekt proportionalitet – delar ut ett mätredskap som bokstavligen inte går att lita på. Det är en bild man kunde avfärda som övertydlig, om inte polisen själv hade tryckt den.

Här finns också en djupare poäng om institutionell självparodi. När staten gör sig till ett varumärke bjuder den in till samma granskning som varumärken utsätts för. Slagord, symboler och kampanjer om ”närvaro” blir tacksamma måltavlor när produkten inte fungerar. Auktoritetens skimmer bygger på ett visst avstånd. Minskar man avståndet med reklamsaker minskar man också skillnaden mellan ”myndighet” och ”kundtjänst med vapen”.

Berlins felkalibrerade lodstockar kommer inte att förändra polisens arbete i sak. Men de fångar ett modernt tillstånd: institutioner som kräver att bli betrodda, samtidigt som dugligheten läggs ut i upphandlingskedjor och berättelser från informationsavdelningar. Till sist är det inte bara lodstocken som mäter fel med några millimeter – det är hela idén att legitimitet kan tillverkas som gratisprylar.