Mellanöstern

Nästan 60 palestinska journalister uppger misshandel

Svält och sexuellt våld i israeliskt förvar sedan 7 oktober, Committee to Protect Journalists bygger rapport på intervjuer samt foton och journaler medan Israel förnekar, staten kontrollerar både cellen och handlingarna och gör oberoende granskning till en fråga om tillstånd

Bilder

Sde Teiman prison in the Negev desert near the Gaza Strip, where many of the Palestinian prisoners detained since the 7 October 2023 attacks have been held.  Photograph: Mostafa Alkharouf/Anadolu/Getty Images Sde Teiman prison in the Negev desert near the Gaza Strip, where many of the Palestinian prisoners detained since the 7 October 2023 attacks have been held. Photograph: Mostafa Alkharouf/Anadolu/Getty Images theguardian.com
Sami al-Sai before and after his arrest by Israeli authorities. Photograph: Handout Sami al-Sai before and after his arrest by Israeli authorities. Photograph: Handout theguardian.com
Images show some of the injuries journalist Shadi Abu Sido reported sustaining while in prison. Photograph: Handout Images show some of the injuries journalist Shadi Abu Sido reported sustaining while in prison. Photograph: Handout theguardian.com
Journalist Mohammad Badr, pictured before and after his spell in prison, said he was struck so hard his tongue was cut, and he could barely speak or eat for two weeks. He told CPJ he lost 40kg over 10 months of incarceration. Photograph: Handout Journalist Mohammad Badr, pictured before and after his spell in prison, said he was struck so hard his tongue was cut, and he could barely speak or eat for two weeks. He told CPJ he lost 40kg over 10 months of incarceration. Photograph: Handout theguardian.com
Journalist Rami Abu Zubaida, shown before and after his time in prison, told the CPJ he lost 35kg in his year held in Israeli detention facilities. Photograph: Handout Journalist Rami Abu Zubaida, shown before and after his time in prison, told the CPJ he lost 35kg in his year held in Israeli detention facilities. Photograph: Handout theguardian.com

Nästan 60 palestinska journalister som frihetsberövats av Israel sedan Hamas angrepp den 7 oktober 2023 uppger att de utsatts för misshandel, svält, utebliven sjukvård och sexuellt våld i förvar, enligt en rapport från Kommittén för skydd av journalister som The Guardian rapporterat om. Rapporten bygger på intervjuer med 59 journalister samt, enligt kommittén, fotografier och medicinska handlingar. Israels fängelsemyndighet och Israels försvarsmakt avvisar anklagelserna.

The Guardians redogörelse beskriver återkommande metoder vid flera förvarsplatser: långvariga stresspositioner, sinnesdeprivation, så kallad spökupphängning (strappado), hundattacker, pepparspray och elchocker. Flera frihetsberövade uppger sexuella övergrepp, däribland våldtäkt med föremål. Kommittén beräknade också en genomsnittlig rapporterad viktnedgång på 23,5 kilo bland de intervjuade, och 55 uppgav extrem hunger eller undernäring.

Detta är inte bara en fråga om mänskliga rättigheter; det är också en fråga om kontroll över information i krig. Journalister är inte värdefulla för att de kan skjuta tillbaka, utan för att de kan publicera. Frihetsberövande blir därmed en form av innehållscensur med andra medel – mindre av teknikbolagens filter, mer av bojor och celler.

Drivkrafterna är dystert symmetriska. Israel har operativa skäl att störa rapportering från Gaza och Västbanken som uppfattas som fientlig eller opålitlig, särskilt när civila skador och dödssiffror är omstridda. Palestinska medieaktörer och deras finansiärer har samtidigt skäl att dokumentera övergrepp, förstora dem internationellt och framställa frihetsberövanden som systematiskt förtryck. Båda kan vara delvis sanna; båda kan också vara strategiskt kurerade.

Oberoende kontroll är svår eftersom de relevanta bevisen – medicinska undersökningar, fängelsejournaler, övervakningsfilm, vaktscheman och spårbarhet för skador – finns hos den som frihetsberövar. Den asymmetrin är själva poängen: ett våldsmonopol tenderar att bli ett monopol på handlingar och protokoll.

En separat rapport från The Japan Times ger sammanhang om hur utrymmet krymper även för utomstående humanitära aktörer. En japansk medarbetare vid Läkare utan gränser uppgav att organisationen tvingats avbryta verksamhet i Gaza efter att Israel förbjudit internationella frivilligorganisationer att verka där, och varnade för att Läkare utan gränser hade stött vårdinrättningar som motsvarade omkring en femtedel av Gazas sjukhusplatser. Om externa vårdgivare trängs bort försvinner också tredje part som kan bekräfta – eller vederlägga – uppgifter om övergrepp.

Krig skapar alltid en sekundär marknad för vittnesmål: utsagor, fotografier, läckta dokument, motanklagelser och den oundvikliga försörjningskedja av pr som paketerar lidande till berättelser. Poängen är inte att avfärda vittnesmål, utan att misstro system som gör kontroll omöjlig. När staten kontrollerar cellen, kliniken och pappersspåren lämnas alla andra att gräla om före- och efterbilder.

Om Israel vill vinna trovärdighet måste man tillåta oberoende inspektioner och offentliggöra granskbar statistik om frihetsberövanden. Om man inte gör det kommer informationsvakuumet att fyllas ändå – av den som ropar högst, inte av den som har rätt.