Skotsk whiskybransch sätter in robot­hund för att patrullera lager och nosa upp etanolångor

Skottlands whiskynäring, där tradition ofta behandlas som ett slags säkerhetsföreskrift, har börjat lägga ut ett av sina minst romantiska arbeten på entreprenad: att vandra runt i lagerhus och lukta sig till problem. Tidskriften Wired rapporterar att en robot hund från Boston Dynamics, kallad Spot, tas i bruk för att patrullera lager där whisky mognar, i jakt på tidiga tecken på läckage av alkoholångor och andra risker som kan förvandla ett åldrande lager till ett försäkringsärende.

Grundproblemet är inte svårbegripligt. I whiskylager finns stora mängder fat som långsamt ”andas” ut etanol och andra flyktiga organiska ämnen. För det mesta är det en del av affärsmodellen – avdunstningen är den så kallade änglarnas andel. Men onormala halter av ångor kan tyda på läckor, skadade fat eller brister i ventilationen. I värsta fall blir ansamlad etanolånga en brand- och explosionsrisk.

Enligt Wired bär robothunden ett paket av sensorer som är avsett att upptäcka kemiska kännetecken i luften – i praktiken omvandlas lagerhuset till en löpande ström av profiler för flyktiga ämnen. Det är något annat än en enstaka mätning med en handhållen gasvarnare: patrullerna kan göras ofta, på samma sätt varje gång och med loggning, vilket gör det möjligt att se trender i stället för att vara beroende av en anställds minnesbild av hur det ”brukar lukta”. Wires brittiska utgåva beskriver samma system och framställer det som ett sätt att upptäcka problem tidigare och minska enformigheten i rutininspektioner.

Den intressanta tekniska frågan är inte om sensorer kan upptäcka etanol – billiga detektorer klarar det redan – utan om en rörlig plattform i kombination med modellering kan minska falsklarmen och samtidigt fånga de sällsynta, kostsamma händelserna. Lagerhus är kemiskt bullriga miljöer: temperatur, luftfuktighet, luftflöden och bakgrundshalter av flyktiga ämnen varierar. Ett system som larmar hela tiden blir ett system som ignoreras. Ett system som ställs in alltför försiktigt blir i stället ett mycket dyrt skenplåster.

Maskininlärning smygs in i ”hantverksnäringar”: modeller kan tränas på märkta händelser (kända läckor, kända säkra grundnivåer) och på långsamma förändringar över tid. Även utan någon exotisk ”artificiell intelligens” är den ekonomiska logiken tydlig: människor är bra på sällsynta bedömningar som kräver sammanhang; de är dåliga på jämn, upprepad provtagning. Robotar vänder på arbetsdelningen.

Det finns också en styrningsfråga. När inspektioner automatiseras blir data möjliga att granska – av ledning, tillsynsmyndigheter, försäkringsbolag och till sist jurister. Samma teknik som upptäcker en läcka kan också skapa ett permanent protokoll över vad som uppmättes, när, och vad som gjordes åt det. ”Lita på destillatören” är en charmig paroll tills ett lagerhus brinner ned.

För en bransch byggd på varumärken är robothunden nästan övertydlig: en exklusiv produkt skyddad av ett outtröttligt patrulldjur med kamera. Änglarna må ta sin andel, men nu får de konkurrera med en fyrbent vakt som aldrig tappar luktsinnet av vana.