Börser faller när USA får svagare tillväxt och segare inflation

Aktiemarknaderna föll när färska siffror från USA levererade den kombination investerare helst slipper: svagare aktivitet och mer seglivad inflation. Samtidigt fungerar tullar som en inofficiell tredje styrränta – ett politiskt påslag som marknaden tvingas prissätta vid sidan av centralbankens beslut.

Global News rapporterar att terminskontrakt på amerikanska aktieindex sjönk efter att handelsdepartementets preliminära uppskattning visat att tillväxttakten i bruttonationalprodukten under fjärde kvartalet bromsade in till 1,4 procent i årstakt. Samtidigt steg Federal Reserves föredragna inflationsmått, kärnindex för privat konsumtion, med 0,4 procent i december jämfört med väntade 0,3 procent. Den klassiska blandningen ”lägre tillväxt, högre inflation” fick handlare att hålla fast vid vadslagningar om nästa räntesänkning först i juni – knappast ett kvitto på en prydlig mjuklandning.

Det mer långsiktiga sänket är den politiska osäkerheten kring handel. Global News noterar att investerare följde ett möjligt utslag i USA:s högsta domstol om president Donald Trumps tullar. Om tullarna underkänns uppskattar ekonomer vid Penn-Wharton Budget Model att mer än 175 miljarder dollar i uppburna tullavgifter kan behöva återbetalas. Tullar är inte bara ”tuff retorik”, utan ett löpande kassaflöde från konsumenter och importföretag till staten – tills en domstol eventuellt tvingar fram en dyrbar reträtt.

Zero Hedge rapporterar, med hänvisning till S&P Globals enkät över företagens aktivitet, att amerikanska inköpschefsindex föll till de lägsta nivåerna på tio månader i februari, med ”väder och svag efterfrågan” som förklaring. Vädret är den bekväma syndabocken; tullar är den uthålliga. Överföringen är tråkig men brutal: tullhot uppmuntrar förtida import för att hinna före skatten, vilket rycker sönder handels- och lagerstatistik; sedan pressas marginalerna när företagen antingen tar kostnaden själva eller vältrar över den på kunderna; därefter skjuts investeringsbeslut upp eftersom ingen bygger en fabrik kring en politik som kan ändras vid nästa presskonferens.

Protektionism fungerar både som en regressiv konsumtionsskatt – högre priser på varor som handlas över gränser – och som en investeringsskatt, genom större osäkerhet och lägre förväntad avkastning efter skatt på ny kapacitet. Politiker kallar detta ”hemflyttning av produktion”. Marknaden kallar det riskpåslag.

Nedgången träffade också bolag kopplade till privat kapital efter att Blue Owl stoppat uttag i en fond, vilket enligt Global News skrämde investerare; även jämförbara aktörer som KKR och Apollo föll. När spärrar för uttag börjar dyka upp samtidigt som makrosiffror försämras brukar berättelsen om att ”allt är under kontroll” försvinna snabbt.

Inget av detta kräver en krasch. Det kräver att man erkänner att den moderna tillväxtberättelsen i allt högre grad är en politisk variabel: en tull här, ett nedstängt statsapparat där, och ekonomin blir ett kalkylblad av politiska reglage – prissatt minut för minut av människor som fortfarande måste betala ut löner.