Blandat

Domare låter Tesladom på 243 miljoner dollar stå efter dödskrasch i Florida

Juryn ger bolaget 33 procents ansvar för Autopilot och marknadsföring som suddar ut gränsen mellan förarstöd och självkörning, Musk lovar hundratusentals robottaxibilar till 2026 medan notan för straffskadestånd landar på 200 miljoner

Bilder

A Tesla Model S lies damaged after it struck a parked Chevrolet Tahoe while operating on Autopilot, in Key Largo, Florida (Singleton Schreiber) A Tesla Model S lies damaged after it struck a parked Chevrolet Tahoe while operating on Autopilot, in Key Largo, Florida (Singleton Schreiber) Singleton Schreiber
Dillon Angulo, who was injured in a 2019 crash involving a Tesla Model S operating on Autopilot, receives treatment in a hospital (Singleton Schreiber) Dillon Angulo, who was injured in a 2019 crash involving a Tesla Model S operating on Autopilot, receives treatment in a hospital (Singleton Schreiber) Singleton Schreiber

En federal domare i USA vägrar riva upp en jurydom på 243 miljoner dollar mot Tesla efter en dödsolycka i Key Largo i Florida 2019. Det är en dyr påminnelse om att produktansvarsrätten fortfarande kan bita även på teknikbolag som gärna framställer sig som något slags undantag från vanligt ansvar.

Enligt The Independent avslog distriktsdomaren Beth Bloom i Miami Teslas begäran efter rättegången att ogiltigförklara domen och slog fast att bevisningen ”mer än väl stödde” juryns slutsatser. Målet rör en händelse den 25 april 2019 då George McGee körde en Tesla Model S av årsmodell 2019 i ungefär 100 kilometer i timmen medan han ”letade efter sin tappade telefon” och därefter körde in i en stadsjeep som stod parkerad på vägrenen. Naibel Benavides Leon, 22, dödades och hennes pojkvän Dillon Angulo skadades svårt.

Juryn ansåg att Tesla bar 33 procents ansvar, vilket räckte för att göra en tragedi orsakad av ouppmärksam körning till en fråga om företagsräkenskaper. Ersättningen omfattade 19,5 miljoner dollar i skadestånd till Benavides dödsbo och 23,1 miljoner dollar till Angulo, samt 200 miljoner dollar i straffskadestånd som ska delas mellan dem.

Tesla hävdade att McGee ensam skulle bära skulden, att bilen inte var behäftad med fel och att straffskadeståndet borde vara noll eftersom bolaget enligt floridansk rätt inte agerat med ”hänsynslös likgiltighet för människoliv”. Domare Bloom lät sig inte övertygas, och Tesla väntas överklaga.

Domen är intressant bortom den enskilda olyckan eftersom den tvingar domstolar – och i förlängningen juryer – att göra det som tillsynsmyndigheter till stor del undvikit: dra en teknisk och juridisk gräns mellan förarstöd och självkörning och därefter pröva om marknadsföringen medvetet suddat ut gränsen. Själva namnet ”Autopilot” inbjuder till ett språkligt lockbete: en funktion som påstås kräva ständig övervakning säljs under en beteckning som antyder motsatsen. När den kollisionen möter förutsägbart mänskligt beteende – övertro, distraktion och en och annan tappad telefon – blir skadeståndsansvar ett slags säkerhetsnorm i efterhand.

The Independent påpekar att Tesla mött många liknande stämningar kopplade till bolagets påståenden om självkörning, men att de flesta avfärdats eller förlikts innan huvudförhandling. Det gör detta mål anmärkningsvärt: det beskrivs som den första federala jurydomen som knyts till en dödsolycka relaterad till Autopilot.

Tidpunkten är också besvärande. Elon Musk har i åratal utmålat Tesla som ledande inom självkörande teknik, och företaget har försökt övertyga allmänheten om att tekniken är tillräckligt säker för en planerad utrullning av ”hundratusentals” förarlösa taxibilar på amerikanska vägar före utgången av 2026. Planen sammanfaller nu med en räkning på straffskadestånd i niociffrigt belopp.

Om Teslas överklagande misslyckas är budskapet till hela branschen tydligt: man kan sälja ”assistans” som nästan-självkörning, men risken är att man får betala som om man faktiskt sålt självkörning på riktigt.