72 tigrar dör plötsligt i fångenskap i norra Thailand

Thailändska myndigheter försöker nu både förklara och begränsa en plötslig massdöd bland 72 tigrar i fångenskap i norra Thailand. Händelsen är så avvikande att även tjänstemän medger att siffrorna inte passar in i den vanliga berättelsen om en ”incident på ett zoo”. Enligt The Guardian började djuren visa symtom omkring den 8 februari vid anläggningar i distrikten Mae Rim och Mae Taeng i Chiang Mai-provinsen. Den mest kända platsen, Tiger Kingdom Chiang Mai – en turistattraktion som säljer möjligheten att ”krama, röra vid och fotograferas nära tigrar” – har tillfälligt stängt.

Det offentliga budskapet spretar dessutom om vad som faktiskt dödade djuren. Det regionala boskapskontoret (region 5) uppgav, enligt The Guardian, att tigrarna smittats av valpsjukevirus, med mykoplasmabakterier som sekundär infektion. Men Somchuan Ratanamungklanon, generaldirektör för myndigheten för boskapsutveckling, sade till den thailändska tidningen Matichon att orsaken i stället var kattpest – en helt annan smitta.

Motsägelsen är inte en detalj. Valpsjukevirus tillhör en virusgrupp som sedan länge är känd för att kunna spridas till andra rovdjur än hunddjur, däribland stora kattdjur. Kattpest är ett parvovirus med andra spridningsmönster och kräver andra kontrollåtgärder. Att säga ”vi vet inte ännu” är i sammanhanget hederligare. Att samtidigt lansera konkurrerande diagnoser, medan ”lag skyndsamt desinficerar inhägnader” och ”förbereder vaccination av överlevande djur”, signalerar handlingskraft när den underliggande modellen är problemet.

Sårbarheten handlar inte bara om vilket virus som cirkulerar, utan om vad en verksamhet som bygger på att klappa och fotograferas med tigrar kräver av sin drift. Hög djurtäthet, ständigt flöde av människor, delad personal och utrustning, och frestelsen att tumma på foder och karantän är inte olyckor – de är själva intäktsmodellen. När varan är närhet till ett topprovdjur blir smittskydd en kostnadspost.

Thailand har sett detta förut. The Guardian påminner om ett utbrott av fågelinfluensa 2004 vid Sriracha Tiger Zoo i Chonburi, där 147 av 441 tigrar dog eller avlivades; utredare pekade ut råa kycklingkroppar som trolig smittkälla. Nyligen rapporterades dessutom att 47 tigrar och tre leoparder dog i Vietnam 2024 efter att ha smittats av fågelinfluensa. Koncentrerade privata djurparker i kombination med billiga försörjningskedjor kan förstärka smittspridning.

Den statliga reaktionen har varit att behandla utbrottet som en fråga om inneslutning och anseende – desinficera, vaccinera, lugna turister – snarare än som ett problem med drivkrafter. Det är drivkrafterna som gör att sådana anläggningar kan växa från ”bevarande” som varumärke till storskaliga uppfödningsgårdar för stora rovdjur.

Thailand lär inte undvika massdödar genom pressmeddelanden. Åtgärder kan vara strikt ansvar vid utbrott, oberoende veterinärgranskningar med rätt att stänga, öppna ägar- och djurförflyttningsregister samt tillsyn som riktar in sig på affärsmodellen snarare än på symtomen.