Domare prövar om USA måste lämna tillbaka Washington Post-reporters beslagtagna arbetsredskap

En federal domare överväger nu om USA:s regering måste lämna tillbaka en Washington Post-reporters utrustning som beslagtagits i en läckutredning. Fallet gör redaktionens mest grundläggande arbetsredskap till bevisförråd och prövar i tysthet hur mycket ”pressfrihet” som faktiskt återstår när den möter nationella säkerhetsrutiner och åklagarlogik.

Enligt The Independent genomsökte FBI den 14 januari Washington Post-reportern Hannah Natansons hem i Alexandria i delstaten Virginia och tog en mobiltelefon, två bärbara datorer, en ljudinspelare, en bärbar hårddisk samt en Garmin-klocka. Husrannsakan godkändes av den federala magistratsdomaren William Porter inom ramen för en utredning om misstänkt läckage från Pentagon. Den misstänkte är entreprenören Aurelio Luis Perez-Lugones, som greps den 8 januari och åtalats för att utan tillstånd ha fört bort och behållit hemligstämplade handlingar.

Porter har redan tillfälligt förbjudit staten att granska det beslagtagna materialet medan domstolen prövar Postens krav på att få tillbaka det. Vid en förhandling i fredags hävdade tidningens ombud Simon Latcovich att beslaget körde över det första tillägget till USA:s grundlag – och, mer handfast, över tidningens möjlighet att arbeta. Natansons apparater, sade han, kan röja ”hundratals” förtroliga källor, och sedan beslaget har ”källorna sinat”. Det är inte en teoretisk nedkylningseffekt, utan ett faktiskt driftstopp.

Justitiedepartementets linje, enligt The Independent, är att myndigheterna har rätt att behålla utrustningen eftersom den innehåller bevis som är relevanta för en pågående utredning med nationella säkerhetsinslag. Departementets jurist Christian Dibblee sade att staten inser att domaren inte gav klartecken till någon planlös genomsökning, men vidhöll att materialet likväl är bevisning.

Latcovich begärde också en processuell spärr med stora följder: om domaren tänker granska utrustningen i enskildhet för att avgöra vad staten får se, vill Posten att tidningens jurister och reportern först ska få ta del av materialet. Syftet är att kunna argumentera för att känsliga delar ska skyddas.

Fallet har väckt uppmärksamhet bland förespråkare för pressfrihet, som ser det som en del av en mer offensiv hållning i läckutredningar där journalister berörs. Det blottlägger också en strukturell obalans som känns igen även i svensk debatt om tvångsmedel: staten kan med ett enda beslut ta en journalists hela digitala liv, medan efterhandslösningar som ”minimering” och ”filter” behandlas som tillräcklig bot. Myndigheterna behöver inte åtala en reporter för att sätta press på granskande journalistik; det räcker att beslagta själva infrastrukturen för rapporteringen.

Porter uppgav att han avser att fatta beslut före en uppföljande förhandling som är planerad till den 4 mars.

För redaktioner är poängen brutal: källskydd är inte längre bara en etisk regel eller ett val av krypterad meddelandetjänst, utan en fråga om vem som faktiskt har fysisk kontroll över hårdvaran. När staten bestämmer att journalistik ligger i utkanten av en brottsplats blir dina apparater själva brottsplatsen.