Mellanöstern

19-årige palestinsk-amerikanen Nasrallah Abu Siyam skjuts ihjäl vid bosättarattack i Mukhmas på ockuperade Västbanken

Israelisk militär nekar skottlossning och talar om upploppsbekämpning men uppger inte om någon grips, rättsstat under ockupation blir fråga om vem som ens har befogenhet att ställa beväpnade män till svars

Bilder

Family members with the body of Nasrallah Abu Siyam, who was shot dead on Wednesday. Photograph: Nasser Nasser/AP Family members with the body of Nasrallah Abu Siyam, who was shot dead on Wednesday. Photograph: Nasser Nasser/AP theguardian.com
Posters with the name and picture of Nasrallah Abu Siyam. Photograph: Nasser Nasser/AP Posters with the name and picture of Nasrallah Abu Siyam. Photograph: Nasser Nasser/AP theguardian.com
Mohammad Abu Siyam, the father of the victim. Photograph: Nasser Nasser/AP Mohammad Abu Siyam, the father of the victim. Photograph: Nasser Nasser/AP theguardian.com

Den 19-årige palestinsk-amerikanen Nasrallah Abu Siyam sköts till döds under ett bosättarangrepp mot byn Mukhmas på den ockuperade Västbanken, enligt nyhetsbyrån Associated Press via The Guardian. Dödsfallet behandlas nu – av alla som räknas – som ett prov på ”rättsstatlighet” under ockupation. Det är ett annat sätt att fråga vem som faktiskt har domsrätt när två rättssystem delar samma geografi.

Vittnen uppgav för Associated Press att bosättare angrep en jordbrukare, att bybor ingrep och att israeliska styrkor därefter anlände. Raed Abu Ali, en lokal invånare, sade att armén använde tårgas, ljudgranater och skarp ammunition, medan beväpnade bosättare sköt Abu Siyam och slog skadade palestinier med käppar efter att de fallit. Israels militär medgav att man använde ”metoder för att skingra upplopp” efter uppgifter om stenkastning, men förnekade enligt The Guardian att de egna styrkorna sköt under sammanstötningarna.

Den israeliska militären sade att ”misstänkta” sköt mot palestinier som förts bort för vård, men uppgav inte om någon gripits. Just den utelämnade uppgiften är poängen. Under ockupation är ansvar inte en princip; det är ett tillståndssystem.

New York Times, som rapporterade från begravningen, beskriver Abu Siyam som den senaste palestinsk-amerikanen som dödats på Västbanken i en tid av ökande bosättarvåld och israeliska räder. USA:s ambassad fördömde våldet, enligt The Guardian – en elegant diplomatisk gest från samma stat som finansierar den säkerhetsordning inom vilken sådana händelser kan ske.

Förenta nationernas kontor för humanitära frågor registrerade 240 palestinier dödade av israeliska styrkor och bosättare förra året, jämfört med 17 israeler dödade av palestinier, noterar The Guardian. Palestinska myndighetens kommission för motstånd mot muren och bosättningarna uppgav att Abu Siyam är den första palestinier som dödats av bosättare under 2026.

Mukhmas ligger i ett område där ”merparten” av marken står under israelisk civil och militär förvaltning, enligt The Guardian, och har blivit en brännpunkt för utposter, mordbrand och överfall. Utposter är ofta olagliga även enligt israelisk lag, men deras existens skyddas i praktiken av statens våldsmonopol. Så flyter privat våld och statligt våld samman: inte genom någon hemlig sammansvärjning, utan genom drivkrafter. Bosättare skapar nya fakta på marken; staten tillhandahåller vägar, tillstånd, polisnärvaro och – när den utmanas – ordningshållning.

I torsdags anklagade Förenta nationernas kontor för mänskliga rättigheter Israel för krigsförbrytelser och sade att metoder som tränger undan palestinier och förändrar Västbankens befolkningssammansättning väcker oro för etnisk rensning. Kontoret beskrev enligt The Guardian en ”tilltagande ansträngning att befästa annektering” samtidigt som ett system av dominans över palestinier upprätthålls.

Vem utreder då Abu Siyams död? Vem väcker åtal? Vem dömer? I teorin finns flera instanser. I praktiken ingen som har makt att åsamka kostnader för de beväpnade män som kom, sköt en amerikansk medborgare och försvann in i en dimbank av oklar domsrätt.

Det är så ”rättsstatlighet” ser ut när den som gör anspråk på suveränitet också är domare i egen sak.