USA:s ambassadör i Israel Mike Huckabee säger det vore bra om Israel tog hela Mellanöstern

USA:s ambassadör i Israel, Mike Huckabee, säger att det vore ”helt okej” om Israel tog ”allt” land i Mellanöstern. Uttalandet fälldes inte på ett valmöte utan i en intervju med Tucker Carlson.

Enligt The Guardian diskuterade Huckabee – en frispråkig kristen och tidigare guvernör i Arkansas som utsetts av Trumpadministrationen – ett stycke ur Gamla testamentet om land som utlovas Abrahams ättlingar ”från Egyptens wadi till den stora floden, Eufrat”. Carlson påpekade att ett sådant anspråk, överlagt på dagens gränser, skulle sluka Levanten och sträcka sig in i delar av Jordanien, Syrien, Libanon, Irak och Saudiarabien. Huckabee svarade att det vore ”en stor bit land” och lade sedan till: ”Det vore helt okej om de tog allt.”

Al Jazeera rapporterar om liknande uttalanden och ramar in dem som att en amerikansk sändebudspost normaliserar territoriell expansion över hela regionen.

Det här är inte ett policydokument; det är teologi som geostrategi – men med verkliga följder, eftersom orden kommer från en amerikansk tjänsteman vars uppdrag är att företräda Washington i ett krigsområde. Samma amerikanska stat som insisterar på att den ”bara stöder en allierad” för samtidigt in en maximalistisk, halvt skriftgrundad karta i en redan brännbar säkerhetsmiljö.

Carlsons roll i utbytet är också talande. The Guardian noterar att Carlson i allt högre grad ifrågasatt USA:s stöd till Israel, vilket för honom mot ytterkanterna av den så kallade MAGA-koalitionen. Huckabee representerar den äldre Israelvänliga högern: mindre ”strategisk oklarhet”, mer gudomligt köpebrev.

Intervjun följer på ett mindre drama kring Carlsons påståenden att han blivit kvarhållen på Ben Gurion-flygplatsen i Tel Aviv – påståenden som förnekats av israeliska och amerikanska företrädare. Israels tidigare premiärminister Naftali Bennett kallade Carlson ”fegis”, rapporterar The Guardian, medan Huckabee försvarade Israels flygplatssäkerhet som rutinmässig.

Inget av detta ändrar gränser i morgon. Men det ändrar drivkrafterna. När en amerikansk ambassadör behandlar maximala territoriella anspråk som moraliskt acceptabla får regionala aktörer – Teheran, Hizbollah, gulfmonarkier som hyser amerikanska baser – mindre anledning att tro att nedtrappning belönas. Det göder säkerhetsdilemmat: varje sida utgår från att den andras ”försvar” i själva verket döljer expansionsavsikter.

Och allt sker i ett läge där Washington redan trappar upp sin militära hållning gentemot Iran och kräver att Teheran accepterar långtgående inskränkningar. Om amerikansk makt motiveras med en blandning av hangarfartyg och bibelcitat ska ingen bli förvånad när rivaler garderas därefter.

Stater älskar att hävda att deras utrikespolitik är ”regelbaserad”. Huckabees version är uppfriskande uppriktig: regelboken heter Första Moseboken, och verkställigheten sköts av USA:s flotta.