Ekonomi

Baselkommittén gör bitcoin i praktiken förbjudet för banker med kapitalkrav på 1 250 procents riskvikt

Michael Saylor kräver omprövning av regler som styr balansräkningar som prisreglering, bransch som säger sig inte behöva banker lobbar nu för att få bli bankbar

Bilder

Strategy CEO Calls for Rethink of Basel’s 1,250% Bitcoin Risk Capital Treatment Strategy CEO Calls for Rethink of Basel’s 1,250% Bitcoin Risk Capital Treatment news.bitcoin.com

Baselkommitténs banktillsynsmyndigheter har hittat ett elegant knep: om man ogillar en tillgångsklass behöver man inte förbjuda den – det räcker att göra det ekonomiskt omöjligt för banker att äga den. I kommitténs nuvarande förslag om hantering av kryptotillgångar hamnar ”okollateraliserade” kryptotillgångar, som bitcoin, i den hårdaste kategorin och åläggs en riskvikt på 1 250 procent. I praktiken fungerar det som ett hundraprocentigt avdrag: för varje dollar i bitcoinexponering måste en bank hålla ungefär en dollar i eget kapital.

Den behandlingen ifrågasätts nu – av en bransch som i ett årtionde har försäkrat att den inte behöver banker. Enligt Bitcoin.com News kräver Strategy (företaget som tidigare hette MicroStrategy) verkställande direktör Michael Saylor att Baselkommittén tänker om kring 1 250-procentsregeln för bitcoin. Han menar att ramverket bestraffar tillgången oproportionerligt i förhållande till andra risker.

Tvisten handlar egentligen inte om bitcoins kursrörelser – marknader kan prissätta sådant. Den handlar om vem som får prissätta den för banksystemet. Riskvikter är prisregleringar genom myndighetsbeslut: de styr balansräkningar med dekret, oavsett om den underliggande modellen stämmer med verkligheten. Är riskvikten tillräckligt straffande kommer banker varken att hålla tillgången, förmedla den eller bygga infrastrukturen i stor skala (förvaring, belåning, derivat). Regeln avgör om krypto blir bankbart eller förblir ett utomlandsbaserat, mäklarstyrt ekosystem.

Baselkommitténs logik är enkel: okollateraliserad krypto ger inga anspråk på kassaflöden, kan falla med stora språng och kan fallera operativt (förvaring, intrång, avvecklingens slutgiltighet). Svaret blir att tvinga banker att behandla sådana innehav som om de vore maximalt riskfyllda – värre än de flesta aktier, värre än många strukturerade produkter och nära ett förbjudet innehav.

Saylors motargument – återigen enligt Bitcoin.com News – är i sak en vädjan om proportionalitet och om ett regelverk som skiljer mellan olika kryptotillgångar och olika sätt att hantera risk. Men den mer intressanta poängen är vad påverkansarbetet avslöjar: vägen in i finansens mittfåra går mindre via marknadens spontana användning och mer via standardpolitik.

Om Baselkommittén ger efter är vinnarna inte småsparare som sitter och håller. Vinnarna är institutionerna som kan tjäna pengar på regelefterlevnad: storbanker, förvaringsinstitut och börser med tillgång till stora balansräkningar. Om kommittén håller linjen förblir krypto i huvudsak vad det hittills varit: ett parallellt finansiellt system som lever just därför att det inte kräver tillstånd.

Oavsett utfall visar episoden att ”risk” i modern finans inte bara upptäcks – den tilldelas. Och när den väl tilldelats av rätt kommitté blir den ödesdiger för kapitalets fördelning.