Storbritanniens
Frankrikes, Tysklands, Italiens och Polens försvarsministrar lanserar LEAP för lågkostnadsluftvärn efter lärdomar från Ukraina, massproducerade drönare och kryssningsrobotar gör dyra avlyssningsrobotar till budgetfälla, Europa svarar med nytt akronymprojekt i hopp om billigt i stället för försenat och dyrt
Bilder
German Defense Minister Boris Pistorius speaks during a news conference after the European Group of Five defense ministers' meeting in Krakow, Poland, on Friday.
japantimes.co.jp
A solar farm in Nakai, Kanagawa Prefecture, in March 2016. Japan gets about a tenth of its electricity from solar panels despite having nearly no domestic production of photovoltaics (PVs).
japantimes.co.jp
Sonic the Hedgehog, Castlevania's Alucard and the weak yet lovable Slime from Dragon Quest are just some of Japan's iconic gaming franchises celebrating midlife anniversaries in 2026.
japantimes.co.jp
A Ukrainian rises in the traditional world of sumo
japantimes.co.jp
Storbritanniens, Frankrikes, Tysklands, Italiens och Polens försvarsministrar säger att de gemensamt ska utveckla ”billiga luftförsvarsvapen” under programnamnet LEAP (billiga verkansmedel och självstyrande plattformar), efter lärdomar från kriget i Ukraina, rapporterar Bloomberg via The Japan Times. Initiativet presenterades efter ett möte i Kraków med Europeiska unionens högsta diplomat och Natos biträdande generalsekreterare, där man diskuterade hybridhot och industriellt samarbete.
Budskapet är rakt: drönare och massproducerade kryssningsrobotar har gjort den traditionella luftförsvarsekonomin till en budgetmässig skräckhistoria. Att skjuta ned en billig drönare av Shahed-typ med en utsökt, dyr robot är en ”seger” bara om målet är att metodiskt ruinera sig. LEAP ska styra europeisk anskaffning bort från småskaliga prestigeprojekt med exklusiva robotar och mot förbrukningsbara verkansmedel: fler skott, fler lavetter, fler självstyrande plattformar och lägre kostnad per nedkämpat mål.
Vad är då egentligen nytt? Inte insikten att mängd spelar roll; luftförsvar har alltid handlat om magasin, omladdning och uthållighet. Nyheten är försöket att industrialisera själva kalkylen: att para billigare robotar med bättre upptäckt och målföljning, så att det dyra blir sensornätet och programvaran snarare än roboten. Det förutsätter sammanslagning av sensordata, automatiserad hantering av målspår och tätare koppling mellan övervakning och bekämpning – områden där europeisk försvarsmaterielanskaffning historiskt ofta varit bättre på att producera presentationer än att leverera fungerande materiel.
Vad som inte är nytt är den politiska reflexen att svara på ett kostnadsproblem med en ny förkortning. LEAP lanseras i ett Europa som redan driver flera överlappande satsningar på luft- och robotförsvar, var och en med sina nationella industrifavoriter, exportpolitiska hänsyn och tal om ”strategisk autonomi”. Risken är att ”billigt” blir en etikett på ännu ett prestigeprogram som varken blir billigt eller levereras i tid.
Samtidigt improviserar Nato med det som finns. Business Insider rapporterar att alliansen sänder Turkiets drönaranpassade amfibiska anfallsskepp TCG Anadolu till Östersjön som del av ”Eastern Sentry”, en förstärkning av luftförsvar och övervakning efter upprepade ryska kränkningar av luftrummet nära Polen och Östersjöregionen. Anadolu – ursprungligen avsett att operera F-35B innan Turkiet uteslöts ur programmet efter köpet av Rysslands luftvärnssystem S-400 – har byggts om för att bära drönarna Bayraktar TB-3 och Kızılelma.
Europas stora betalare annonserar ett flerårigt industriprogram för billiga avvärjningsrobotar, medan Nato skickar ett drönarfartyg till Lettland för att omedelbart bredda lägesbilden. I teorin handlar LEAP om redundans och volym. I praktiken belönar Europas anskaffningskultur fortfarande komplexitet, centralplanering och leverantörsinlåsning – just de drag som gör ”billigt, rikligt, snabbt” så svårt.
Om LEAP lyckas beror det på att man behandlar luftförsvar som en uthållighets- och förslitningsaffär: acceptera förluster, massproducera ersättare och optimera för kostnad per nedkämpat mål snarare än glänsande prestanda i broschyren. Om det misslyckas sker det på det vanliga sättet – som ett monument över europeisk ”samordning”, med prislappen hos en lyxrobot och leveranstiden hos en katedral.