Sydafrikanska spelet Relooted låter spelaren råna västerländska museer och ta tillbaka afrikanska föremål

Bilder

×

Relooted, created by Nyamakop, has been developed amid a growing campaign to repatriate culturally and spiritually significant items to their homelands. Illustration: Nyamakop theguardian.com

In this South African-made game the job is to liberate African artefacts from Western museums theguardian.com

The Ngadji drum, which is currently in the British Museum. Illustration: Nyamakop theguardian.com

A museum heist scene from the game. Illustration: Nyamakop theguardian.com

‹ ›

Ett nytt sydafrikanskt datorspel, Relooted, gör museernas återlämningsstrid till spelbar stöldfantasi: spelaren bryter sig in på västerländska museer och ”tar tillbaka” afrikanska föremål. Enligt The Guardian styr man Nomali, en sydafrikansk idrottsvetare och parkourspecialist, och stjäl 70 verkliga objekt. Bland dessa finns en ashantisk guldmask som plundrades efter att den brittiska armén förstörde Kumasi, samt skallen av den tanzaniske kungen Mangi Meli, som fördes till Tyskland efter hans avrättning år 1900.

Spelstudion Nyamakop säger att poängen inte är att processa fram föremålens ursprung fall för fall, utan att ge spelaren en ”hoppfull, utopisk känsla” av att föremålen ”äntligen kommer hem”, som verkställande direktören Ben Myres uttrycker det. Spelets berättelseansvarige, Mohale Mashigo, beskriver världen som ”afrikansk futurism”: ett Afrika i slutet av 2000-talet som fungerar för sina egna människor, snarare än som exotisk kuliss. Samtidigt plattas ”Europa” och ”Förenta staterna” medvetet till ”Den gamla världen” och ”Den blanka platsen”, en avsiktlig parodi på hur västerländska medier ofta skildrar Afrika som en enda, allmänt hållen plats.

Tidpunkten är inte slumpmässig. The Guardian pekar på den bredare kampanjen för återförande och hänvisar till Sarr–Savoy-rapporten från 2018, beställd av Emmanuel Macron, som uppskattade att mer än 90 procent av Afrikas materiella kulturarv finns utanför kontinenten. Vissa institutioner har återlämnat föremål – beninbronser från Berlins etnologiska museum och från Cambridges universitet nämns – medan andra, särskilt British Museum, enligt artikeln förblir strukturellt motsträviga.

Relooteds centrala politiska grepp är också dess främsta formmässiga begränsning: det gör en rörig, dokumenttung och jurisdiktionsberoende verklighet till en ren spelmekanik med moralisk visshet. Verkliga återlämningar är ett snår av fördrag, nationell museilagstiftning, villkor från donatorer, motstridiga anspråk från postkoloniala stater och det besvärliga faktum att ”gemenskapen” sällan är en enda juridisk person. Ett spel kan inte döma i dessa konflikter utan att förvandlas till en domstolssimulator, så det gör det underhållning brukar göra bäst: väljer sida och finjusterar för flyt.

Kanske är det just därför spelet kan träffa rätt. I verkligheten förhandlar stater och museer; i Relooted handlar en individ. Spelets lockelse – direkt handling, personlig handlingskraft, att gå runt institutionerna – levereras inslagen i ett moraliskt språk om kollektiv äganderätt och historisk upprättelse. Det är en protestaffisch som rullar med sextio bildrutor i sekunden.

Om man ser detta som rening eller påverkan beror på ens utgångspunkter. Men som medieföreteelse är det ett prydligt exempel på hur kulturkrigets politik vandrar in i det interaktiva: inte genom att argumentera, utan genom att träna spelarens reflexer. ”Återlämningsdebatten” blir muskelminne.