Trump reser till Peking 31 mars–2 april för samtal med Xi Jinping

Bilder

×

U.S. President Donald Trump and Chinese leader Xi Jinping walk as they leave a bilateral meeting at Gimhae International Airport, on the sidelines of the Asia-Pacific Economic Cooperation summit, in Busan, South Korea, on Oct. 30. japantimes.co.jp

A solar farm in Nakai, Kanagawa Prefecture, in March 2016. Japan gets about a tenth of its electricity from solar panels despite having nearly no domestic production of photovoltaics (PVs). japantimes.co.jp

Sonic the Hedgehog, Castlevania's Alucard and the weak yet lovable Slime from Dragon Quest are just some of Japan's iconic gaming franchises celebrating midlife anniversaries in 2026. japantimes.co.jp

Japan agency aims for both decarbonization, growth japantimes.co.jp

Trump to make three-day visit to China next month, White House says aljazeera.com

‹ ›

USA:s president Donald Trump reser till Peking den 31 mars–2 april för samtal med Kinas ledare Xi Jinping, enligt en tjänsteman i Vita huset som citeras av Reuters via Japan Times och av Al Jazeera. Tidpunkten är själva poängen: resan bekräftades just när USA:s högsta domstol underkände stora delar av Trumps omfattande tullregim – tullar som samtidigt fungerat som utrikespolitik, inrikes industripolitik och valkampanjrekvisita.

I månader har Trumps handelspolitiska hållning varit ett slags improvisation från den verkställande makten: tullar har aviserats, ”pausats”, utökats, smalnats av och paketerats om som påtryckningsmedel. Nu har rättsväsendet påmint Vita huset om att det är kongressen som stiftat tullagarna, och att presidenter inte har obegränsad befogenhet att bygga om prissystemet genom pressmeddelanden. Den juridiska begränsningen är inte bara en inrikes konstitutionell randanmärkning; den blir också ett förhandlingskort för Peking.

Mötet i Peking väntas enligt Reuters kretsa kring att förlänga den handelsvapenvila som hindrat ytterligare tullupptrappning mellan världens två största ekonomier. Men högsta domstolens beslut förändrar förhandlingsläget. Om Trump inte längre trovärdigt kan hota med breda nya tullar utan att stöta på rättsliga hinder kan Kina betrakta amerikanska tullhot som villkorade – föremål för stämningar, domstolsförelägganden och återkallelser. USA:s egen rättsstatliga maskin blir en del av Kinas verktygslåda.

Här finns en paradox i en ”hård” handelspolitik i ett konstitutionellt system: ju mer tullar används som ett personligt instrument för den verkställande makten, desto mer sårbara blir de för domstolar och lagens gränser. Kina, en auktoritär stat som kan få förvaltning, domstolar och propaganda att marschera i takt, kan lugnt se Washington gräla med sig självt inför öppen ridå. Amerikanska företag tvingas prissätta sina leveranskedjor mot ett rörligt mål; kinesiska tjänstemän kan invänta nästa utslag.

Resan visar också hur handelspolitiken har förflyttats från förutsägbart regelarbete till teater mellan ledare. I stället för fasta tidplaner, publicerade föreskrifter och genomskinliga kriterier får marknaden symbolhandlingar: ett toppmöte, ett handslag och en ”uppgörelse” som kanske – eller kanske inte – överlever rättslig prövning. För företag ersätts ”förutsägbarhet” av ett fototillfälle.

Det finns en lärdom här, och den är inte att domstolar ska styra handeln. Den är att tullar – skatter under annat namn – lockar fram politisk opportunism, och opportunism lockar fram institutionell konflikt. När staten försöker detaljstyra gränsöverskridande utbyte avskaffar den inte osäkerheten; den förstatligar den.

Trump landar i Peking för att förhandla fram en vapenvila som han inte längre fullt ut kan upprätthålla på egen hand. Xi tar emot en motpart vars starkaste vapen delvis har tagits ifrån honom av hans eget system. Marknaden ombeds återigen applådera ”stabilitet” levererad av samma maskineri som skapade instabiliteten från början.