Minst 72 tigrar dör på privata tigerparker i Chiang Mai efter utbrott av kattparvovirus

Minst 72 tigrar i fångenskap har dött i Thailands norra provins Chiang Mai efter ett utbrott av kattparvovirus, även kallat kattpest (feline panleukopeni), vid två privat drivna besöksattraktioner som marknadsför direktkontakt mellan turister och stora kattdjur. Mellan den 8 och 19 februari dog 51 tigrar vid Tiger Kingdom Mae Taeng och 21 vid Tiger Kingdom Mae Rim, enligt en tidslinje från regionens kontor för skyddade områden som återges av The Independent.

Inledande provtagning av djurkropparna, utförd av myndigheter med ansvar för boskaps- och djurhälsa, visade kattparvovirus. Därutöver påvisades hundpestvirus samt bakterier av släktet mykoplasma, enligt The Bangkok Post i en sammanfattning som citeras av The Independent. Myndigheterna uppgav att man inte funnit några tecken på influensa A, den övergripande grupp som även omfattar fågelinfluensans varianter. Den uppgiften är betydelsefull eftersom anläggningar med stora kattdjur i regionen tidigare kopplats till händelser med H5N1.

Kattpest är ett mycket smittsamt parvovirus som angriper celler som delar sig snabbt, särskilt i tarmens slemhinna och i benmärgen. Följden blir svår mag- och tarmsjukdom samt nedsatt immunförsvar, en effektiv förklaring till hög dödlighet i täta bestånd av djur i fångenskap. Att hundpestvirus och mykoplasma också påträffats pekar på ett mönster: när immunförsvaret slagits ut får sekundära smittämnen fäste och driver på förloppet.

Thailändska myndigheter har tillfälligt stängt Tiger Kingdom Mae Rim i 14 dagar, begränsat tillträdet vid båda platserna och skickat ut desinfektionslag för burar, inhägnader och utrustning, rapporterar The Independent. Överlevande tigrar har flyttats till karantän- och vårdcenter i distriktet Mae Taeng för övervakning, och myndigheterna säger att man planerar att vaccinera friska djur.

Den officiella förklaringen berör också skötsel och avel. Somchuan Ratanamungklanon, generaldirektör för Thailands departement för boskapsutveckling, har sagt till lokala medier att inavel bland tigrar i fångenskap kan ha försvagat immunförsvaret och därmed ökat mottagligheten och påskyndat smittspridningen, enligt The Independent. Det kan vara sant, men fungerar också som ett bekvämt biologiskt alibi för ett mer jordnära driftproblem: en kommersiell anläggning som bjuder in allmänheten att klappa, mata och posera med rovdjur har starka incitament att maximera genomströmningen, inte att minimera smittvägar.

I sådana miljöer är smittskydd inte en paroll utan ett logistiskt system. Troliga spridningsvägar är förorenat foder, transportburar, personal som rör sig mellan inhägnader, införsel av nya djur samt smitta via föremål och ytor. Det är just dessa vardagliga kanaler som blir dödliga när affärsmodellen bygger på närkontakt. Ju mer attraktionen säljer intimitet — fotografier, klappning, närhet — desto mer omvandlas skyddande barriärer som avstånd, kontrollerad hantering och begränsat tillträde till friktion som hotar intäkterna.

Djur­rättsorganisationen Peta Asien kallade dödsfallen en förutsägbar följd av fångenskap och uppmanade turister att hålla sig borta, enligt AFP via The Independent. Thailand har sett detta förut: under vågen av H5N1-fågelinfluensa 2004 ska minst 147 tigrar vid Sriracha Tiger Zoo ha dött eller avlivats för att stoppa smittan, noterar The Independent. Vietnam såg också dussintals stora kattdjur i fångenskap dö av H5N1 under 2024.

Det nya är alltså inte att virus cirkulerar bland djur i fångenskap, utan att etiketten ”viltpark” fortsätter att tvätta en verksamhet som i praktiken är en tät djurhanteringsanläggning med konsumentflöden rakt igenom. När kunderna blir en del av kontaktnätet är smittutredningen inte längre bara veterinärmedicin; den blir en kritik av själva produkten som säljs.