Media

Nadiya Hussain lämnar BBC och jobbar som lärarassistent i grundskola

Efter att bolaget lägger ned hennes matlagningsprogram utan att ge besked, public service kan göra kändisar till folkkära och sedan strypa syret med en administrativ knapptryckning

Bilder

standard.co.uk
standard.co.uk
standard.co.uk
Nadiya Hussain reveals she's quit showbiz and is working in a school Nadiya Hussain reveals she's quit showbiz and is working in a school dailymail.co.uk

Nadiya Hussain, tidigare vinnare av The Great British Bake Off och därefter ett välkänt ansikte i BBC:s utbud, säger att hon nu arbetar som lärarassistent på en låg- och mellanstadieskola efter att public service-bolaget lagt ned hennes matlagningsprogram.

Enligt Evening Standard har Hussain berättat för Woman&Home att hon tagit ett steg bort från ”kändisvärlden” och söker utbildning med målet att bli lärare. Kursändringen kommer efter BBC:s beslut i fjol att inte beställa ännu en matlagningsserie med henne. BBC sade då att man ”efter flera underbara serier” fattat ”det svåra beslutet att inte beställa ytterligare ett matlagningsprogram med Nadiya Hussain för tillfället”, samtidigt som man betonade att hon fortsatt var ”en högt värderad del av BBC-familjen”.

Hussains egen beskrivning är mindre varm. Hon säger att hon fortfarande inte vet varför programmen inte förnyades och att hon inte haft ”ett samtal med någon”, vilket lämnat henne med ”inga svar, inget avslut”, rapporterar Evening Standard. Det är ovanligt rakt på sak om hur offentligfinansierad kändisskap faktiskt fungerar: BBC kan göra någon till ett hushållsnamn, men kan också tyst dra undan syret – utan att behöva påstå felsteg, kontraktsbrott eller ens ge en förklaring utöver att det rör sig om ”affärsmässiga” överväganden.

Daily Mail, som också återger uttalandena, tillägger att Hussain säger att nedläggningen fick henne att ”ifrågasätta vem hon var” och att arbetet hade varit hennes ”hela personlighet”. Hon uppger också att hon fått erbjudanden från konkurrerande kanaler, däribland Channel 4 och ITV, men att hon avböjt dem tills vidare. Hon säger att hon kan tänka sig att återvända till televisionen om hon får större skapande inflytande, och uttrycker intresse för dokumentärer och reseskildringar ”om frågor som betyder något”, samtidigt som hon fortsätter skriva kokböcker.

Den personliga bakgrunden spelar roll eftersom den belyser obalansen i relationen. Hussain säger att hon lever med fibromyalgi och ett autoimmunt mag- och tarmtillstånd, och att stress förvärrar symtomen; hon kopplar utebliven förnyelse till en fysisk påfrestning, enligt Evening Standard. Samtidigt är BBC:s sätt att avsluta en framträdande relation administrativt snarare än samtalsbaserat – just den sorts friktionsfri institutionsmakt som är svår att utmana och nästan omöjlig att granska i efterhand.

För publiken är ”public service” inte en synonym till vare sig stabilitet eller ansvarsutkrävande. Det är ett varumärke och ett distributionsmonopol med kulturell auktoritet – som kan lyfta en programledare till nationell angelägenhet och sedan omklassificera henne som överflödig när format, budgetar eller internpolitik skiftar. För blivande skapare är det en varning: BBC:s stämpel fungerar som en licens i uppmärksamhetsekonomin – värdefull så länge den gäller, men inte möjlig att ta med sig när den upphör.

Att Hussain går in i klassrummet kan beskrivas som en sund nystart. Det är också, i liten skala, en marknadsmässig korrigering: när en gigantisk grindvakt slutar svara i telefon får man antingen hitta en annan grindvakt – eller bygga ett liv som inte kräver någon alls.