Ekonomi

Ikea öppnar tio nya varuhus i USA 2026 men stänger Memphis

Nätbutikernas dolda kostnader gör fysiska varuhus och lager mer lönsamma, 1950-talets varuhusmodell återkommer som framtid när plattformsavgifter och returer äter marginaler

Bilder

IKEA is planning a significant expansion of its US stores in 2026 (Supplied) IKEA is planning a significant expansion of its US stores in 2026 (Supplied) Supplied
IKEA will add three new stores in Texas and a pair of stores in California (Getty Images) IKEA will add three new stores in Texas and a pair of stores in California (Getty Images) Getty Images

Möbeljätten Ikea utökar åter sin närvaro i USA. Enligt The Independent planerar bolaget tio nya varuhus till 2026 i Chicago, Culver City, Dallas (två platser), Fort Collins, Houston, Huntsville, Phoenix, Tulsa och Washington, samtidigt som varuhuset i Memphis stänger i maj.

Rubriken ser ut som vanlig ommöblering i detaljhandelns fastighetsbestånd. Den mer intressanta signalen är att Ikea – en ovanligt fysisk aktör i en tid då ”allt ska finnas i en app” – satsar hårdare på lager- och utställningsmodellen just när de dolda kostnaderna för näthandel blir svårare att dölja. Kostnaden för att värva kunder stiger när den digitala annonseringen blir allt mer mättad; returer, särskilt av skrymmande heminredning, gör omvända varuflöden till en marginalätande verksamhet; och utkörning den sista sträckan är fortsatt dyr, även efter ett decennium av förväntningar som hållits nere av riskkapital.

The Independent noterar att Ikea i dag har 54 varuhus i USA och 77 i Nordamerika, med tydliga tyngdpunkter i Kalifornien, Texas och Florida. Om nyetableringarna genomförs når Kalifornien och Texas tio varuhus vardera. Den kartan är inte subtil: befolkningstillväxt, nybildade hushåll och transportstråk spelar fortfarande roll. Dallas, Houston och Phoenix är inte bara ”stora marknader”, utan storstadsområden som lämpar sig för distribution, med vidsträckt bostadsbebyggelse och kunder som faktiskt kan få in platta möbelpaket genom sina dörrar.

Ikeas format utnyttjar också ett beteendemässigt knep som ren näthandel har svårt att efterlikna: varuhuset är delvis utställning, delvis labyrint, delvis matservering, delvis impulsmaskin. Man bläddrar inte fram en kanelbulle; man känner doften. I en värld där handeln på nätet i allt högre grad förmedlas av plattformar som tar betalt av säljarna genom annonser, sökplacering och avgifter på marknadsplatser kan kontrollen över kundens fysiska resa framstå som mindre gammaldags och mer som lodrät integration.

The Independent tillägger att Ikea är det enda i huvudsak butiksbaserade heminredningsföretaget bland National Retail Federations femtio största återförsäljare i USA – ett nästan komiskt faktum med tanke på hur ofta företagsledare förkunnar butikernas död. Ikea driver också mindre ”Planera och beställ”-enheter inriktade på mer genomtänkta köp som kök, där fysisk rådgivning kombineras med centraliserad leverans.

Inget av detta är välgörenhet. Det är en företagares svar på prissignaler: när digital distribution blir dyrare och mer oförutsägbar kan gammaldags butiksyta vara den billigare och mer kontrollerbara kanalen. Handelns ”framtid” kan vara ett svenskt företags handbok från 1950-talet – uppdaterad med en app – därför att Ikea aldrig låtsades att atomer är lika billiga att flytta som bitar.