Politik

USA:s ambassadör i Israel Mike Huckabee säger det vore fint om Israel tar hela Mellanöstern

Uttalande i intervju väcker ramaskri och gör territoriell expansion till påstådd amerikansk linje, diplomatins roll blir inrikes kulturkrig medan skattebetalare får notan när retorik blir krig

Bilder

US ambassador causes uproar by claiming Israel has a right to much of the Middle East - WTOP News US ambassador causes uproar by claiming Israel has a right to much of the Middle East - WTOP News wtop.com

USA:s ambassadör i Israel, Mike Huckabee, har gett en ovanligt oförblommerad förhandsvisning av vad som händer när diplomati behandlas som en förlängning av inrikespolitiskt kulturkrig: allierade blir rekvisita, gränser blir stämningar och trovärdighet blir valfri.

I en intervju som refereras av The Hill sade Huckabee att det vore ”helt okej” om Israel ”tog hela Mellanöstern”. Formuleringen låter mindre som statskonst än som ett tankeexperiment från pratradio – med den avgörande skillnaden att den uttalas av en sittande ambassadör. WTOP rapporterar att uttalandet väckte upprördhet efter att Huckabee hävdat att Israel har en ”rätt till stora delar av Mellanöstern”, ett språkbruk som i praktiken normaliserar vidsträckta territoriella anspråk som en legitim utgångspunkt för amerikansk politik.

Innehållet spelar roll eftersom ambassadörer inte är frilansande tyckare; de är den verkställande maktens talorgan. När detta talorgan offentligt välsignar maximalistiska territoriella anspråk krymper Washingtons handlingsutrymme i framtida kriser. Det signalerar också till regionala aktörer – vänner såväl som fiender – att USA är bekvämt med att kasta idén om att gränser och suveränitet är begränsningar snarare än förhandlingsmarker.

Här finns dessutom en strategisk motsägelse inbyggd. Officiell amerikansk politik har historiskt pendlat mellan att stödja Israels säkerhet och att – åtminstone retoriskt – insistera på förhandlade lösningar och någon form av territoriell uppgörelse. Huckabees inramning byter ut denna tvetydighet mot ideologisk tydlighet: Israels anspråk är inte bara försvarbara; de är rättmätiga. Det kan fungera i amerikansk inrikespolitik, men är ett dyrt budskap att exportera till en region där regimers legitimitet och säkerhetsdoktriner ofta kalibreras efter upplevda yttre hot.

The Hill noterar att uttalandena diskuterades i ett sammanhang av amerikansk mediepolitik, bland annat med koppling till Tucker Carlsons plattform – ännu en antydan om att målgruppen inte är den israeliska regeringen eller arabstaternas ledare, utan amerikanska tittare. Diplomati blir, i den modellen, en innehållskategori.

Episoden påminner om att statsmakt inte blir mindre farlig för att den talar i moraliska absolutter. Om en amerikansk ambassadör kan stödja ett regionalt övertagande som ”helt okej” är frågan inte om Washington kommer uppfattas som en ärlig medlare – det kommer man inte – utan hur snabbt amerikanska åtaganden förvandlas till blanka checkar som drar in amerikaner i konflikter de varken röstat om eller kan lämna.

En stat som inte kan tygla sin retorik tyglar sällan sina verktyg. Och i Mellanöstern har retoriska frisedlar en tendens att bli verkliga.