Vetenskap

Danska forskare kopplar nyupptäckt bakterievirus i tarmbakterien Bacteroides fragilis till dubbelt så hög sannolikhet för tjock- och ändtarmscancer

Avföringsanalyser av 877 personer i Europa, USA och Asien visar samband men ingen orsak medan metagenomik lätt luras av kost, antibiotika och att cancern själv ändrar tarmen

Bilder

Data: Colorectal cancer is one of the deadliest forms for people under 50 Data: Colorectal cancer is one of the deadliest forms for people under 50 foxnews.com
Medical illustration of Colorectal Cancer Medical illustration of Colorectal Cancer foxnews.com
Woman's midsection seen as she clutches her abdomen in pain. Woman's midsection seen as she clutches her abdomen in pain. foxnews.com
Scientist working with test scopes and microscope in lab. Scientist working with test scopes and microscope in lab. foxnews.com
Male doctor using large intestine model with colonoscopy exam report on computer screen is explaining about colorectal cancer status to patient elderly man sitting at desk across from him. Male doctor using large intestine model with colonoscopy exam report on computer screen is explaining about colorectal cancer status to patient elderly man sitting at desk across from him. foxnews.com
Sarah and her mother, Jo (Family handout) Sarah and her mother, Jo (Family handout) Family handout
Sarah died in her father Mark’s arms last year (Family handout) Sarah died in her father Mark’s arms last year (Family handout) Family handout
Sarah Walton (Family handout) Sarah Walton (Family handout) Family handout

Ett nybeskrivet bakteriofag – ett virus som angriper bakterier snarare än mänskliga celler – har i en analys av avföringsprover kopplats till ungefär dubbelt så höga odds för tjock- och ändtarmscancer. Det uppger forskare vid Odense universitetssjukhus och Syddansk universitet, som jämfört flera oberoende material med så kallad metagenomik.

Fox News rapporterar att forskargruppen fann fagen inbyggd i vissa stammar av Bacteroides fragilis, en vanlig tarmbakterie som länge setts oftare hos patienter med tjock- och ändtarmscancer. Den äldre kopplingen har varit svårtolkad, eftersom B. fragilis också är utbredd bland friska. Den danska poängen är att alla B. fragilis inte är likvärdiga: en tidigare okänd fag kan antingen markera – eller rentav driva – ett mer sjukdomsframkallande tillstånd hos bakterien.

Studien, publicerad i tidskriften Communications Medicine, bygger på avföringsprover från 877 personer i Europa, USA och Asien. Bland cancerfallen var det ungefär dubbelt så vanligt att man hittade spår av fagen jämfört med kontrollpersonerna. Författarna betonar, med rätta, att detta är en statistisk samvariation, inte en visad mekanism. Nu går de vidare med laboratorie- och djurförsök för att pröva om fagen förändrar bakteriens beteende på ett sätt som rimligen kan bidra till cancerutveckling.

Det intressanta är alltså inte den rubrikvänliga idén ”virus orsakar cancer”, utan hypotesen som skymtar bakom: att rörliga genetiska element i mikrober (fager, plasmider, transposoner) kan vara den saknade länken mellan en välkänd organism och ett brokigt kliniskt utfall. En fag skulle i princip kunna påverka bakteriers toxinproduktion, samspelet med immunförsvaret, effekter på tarmslemhinnans barriär eller bildning av biofilm – allt sådant som kan ändra den inflammatoriska och arvsmasseskadande miljön i tjocktarmen.

Samtidigt följer uppenbara epidemiologiska fallgropar av samma resonemang. Metagenomiska signaler är känsliga för skillnader mellan provserier, för hur djupt man sekvenserar, för geografi, kost och läkemedel (särskilt antibiotika), för tarmförberedelser inför undersökningar och för det enkla faktum att cancer i sig förändrar tarmmiljön. Omvänd orsakssamband är här inte en filosofisk invändning, utan ett biologiskt grundläge.

Om sambandet står sig efter noggranna justeringar och provtagning framåt i tiden kan det på sikt få betydelse för screening: inte som ersättning för koloskopi eller avföringstest för blod, utan som ytterligare riskindelning – ännu en variabel i den försäkringsmatematiska soppan. Frestelsen, som alltid när statistik möter sjukvårdspolitik, blir att göra en sannolikhetsmarkör till en deterministisk berättelse.

The Independents rapportering om subakut skleroserande panencefalit – en sällsynt, dödlig senkomplikation av mässling som kan uppträda år efter infektionen – ger en bister kontrast. Där är orsakskedjan fastslagen, åtgärden är enkel (vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund), och tragedin är att efterlevnaden är frivillig. I gränslandet mellan tarmflora och cancer diskuterar man däremot fortfarande vad signalen ens är, innan man kan börja tala om vad man ska göra åt den.

Den ena berättelsen handlar om en känd smitta och ett känt verktyg som vi ändå ibland väljer bort; den andra om en nyupptäckt passagerare i en bakteries arvsmassa som kan visa sig viktig – förutsatt att den överlever den fas där vetenskapen försöker fälla den genom upprepning och oberoende bekräftelse.