Pakistan återupptar underrättelsebaserade räder mot talibanska gerillaläger vid afghanska gränsen

Pakistan har återupptagit vad regeringen kallar ”underrättelsebaserade, selektiva insatser” mot militanta gömställen längs gränsen mot Afghanistan. Det signalerar en återgång till gränsöverskridande tvång efter en uppgång i attacker inne i Pakistan. Enligt nyhetsbyrån Associated Press via The Guardian uppgav informationsminister Attaullah Tarar att militären slagit mot sju läger kopplade till Tehreek-e-Taliban Pakistan (TTP) och närstående grupper, samt även riktat in sig på en filial till Islamiska staten. Islamabad angav inga platser, men uppgifter på sociala medier gjorde gällande att åtminstone vissa angrepp skedde inne i Afghanistan.

De senaste insatserna kom efter en rad attacker med många dödsoffer i provinsen Khyber Pakhtunkhwa. The Guardian rapporterar att en självmordsbombare körde ett sprängämneslastat fordon in i en mur vid en säkerhetspost i Bajaur, varpå delar av anläggningen rasade; elva soldater och ett barn dödades. Myndigheter uppgav att angriparen var afghansk medborgare. Al Jazeera rapporterade separat att två pakistanska soldater dödades i ett självmordsangrepp mot en säkerhetskonvoj i Bannu.

Pakistans militär varnade för att den inte skulle ”visa någon återhållsamhet” och att den skulle jaga de ansvariga ”oavsett var de befinner sig”. Det är ett språkbruk som i praktiken behandlar gränsen som en juridisk fiktion när väpnade nätverk kan verka med fristäder. Här ligger den centrala styrningskonflikten som Islamabad pekar på: talibanregeringen i Afghanistan är formellt suverän, men Pakistan hävdar att den antingen inte kan eller inte vill hindra TTP – en allierad men formellt separat rörelse – från att använda afghanskt territorium för att planera och genomföra angrepp. Tarar sade att det finns ”avgörande bevis” för att de senaste attackerna styrts av ledarskap och organisatörer baserade i Afghanistan, däribland ett tidigare bombdåd mot en shiamuslimsk moské i Islamabad som enligt The Guardian dödade 31 gudstjänstbesökare.

Islamabad försöker samtidigt göra tvisten internationell genom att hänvisa till Dohaavtalets ramverk och uppmana omvärlden att sätta press på Kabul så att afghanskt territorium inte används mot grannländer. Draget handlar mindre om juridisk uppriktighet än om att flytta den diplomatiska kostnaden för upptrappning: om Pakistan kan framställa angreppen som upprätthållande av en redan existerande överenskommelse hoppas man minska skadan på anseendet.

Men avskräckning som köps med gränsöverskridande räder har förutsägbara bieffekter. Varje angrepp ökar talibanernas incitament att offentligt förneka samarbete, tolerera vedergällning via ombud eller skärpa kontrollerna av gränshandel och transit. Det höjer den ekonomiska friktionen i redan sköra gränsdistrikt. Det finns också risk för förnyat flyktingtryck om civila flyr omstridda områden, och det öppnar för en ”du slår, jag slår”-dynamik som är lätt att starta men svår att prissätta.

En vapenvila med Qatars medling har ”i stort sett hållit”, noterar The Guardian, men samtal i Istanbul ledde inte till någon formell uppgörelse och relationerna har varit ansträngda sedan dödliga gränssammanstötningar i oktober. Pakistans senaste hållning tyder på att man bedömer att det är dyrare att vänta på att Kabul ska få kontroll över gränsområdena än att agera ensidigt – och att man accepterar risken för upptrappning som premien för en säkerhetsförsäkring som kanske, men inte säkert, betalar tillbaka.