Romantikbedragare gör dejtingappsoffer till målvakter i försäkringsbedrägerier

En ny variant av romansbedrägerier gör offer på dejtingappar till frontfigurer i försäkringsbedrägerier – mindre ”skicka mig pengar” och mer ”lån mig din identitet”. Det handlar inte primärt om att tömma offrets konto, utan om att använda offrets namn, personuppgifter och trovärdighet för att få ut ersättning från försäkringsbolag, samtidigt som den verklige bedragaren håller sig utanför handlingarna.

Storbritanniens försäkringsbedrägeribyrå varnar nu för att bedragare manipulerar personer de träffar på nätet till att iscensätta bilkrockar, agera ”vittnen” eller teckna försäkringar och lämna in påhittade skadeanmälningar. Enligt The Guardian bedömer försäkringsbolagen att omfattningen är större än vad statistiken visar, dels för att offren skäms, dels för att den omedelbara kontantförlusten inte alltid drabbar offret. Målet är att få ut pengar från bolagen utan att bedragarens egen identitet hamnar i skadeakten.

Tillvägagångssättet är rakt på sak: bedragaren väljer inte offer efter förmögenhet, utan efter foglighet. Offret instrueras – ibland med ett färdigt manus – att uppge för försäkringsbolaget att man var passagerare, vittne eller skadad. I ett fall som The Guardian återger dömdes en man vid en domstol i Bournemouth efter att ha övertalat kvinnor han träffat på dejtingsajter att delta i planerade krockar på utvalda platser och därefter lämna in ersättningsanspråk för personskador.

Sett genom incitamentens lins är detta en anpassning till en hårdare bedrägerimiljö. När försäkringsbolagen blir bättre på att upptäcka avvikelser och kopplingar mellan ärenden, flyttar bedragarna över till ”rena” identiteter utan tidigare markeringar. Offret blir ett förbrukningsbart gränssnitt: en billig, lågmisstänkt skadeanmälare som klarar grundläggande kundkännedomskontroller, kan skriva under blanketter och svara i telefon.

Kostnaden vältras över på alla andra. När falska skadeanspråk ökar svarar bolagen med det som står till buds i en reglerad produkt: högre premier, fler undantag, mer dokumentation och större friktion när en skada ska regleras. Ärliga kunder tar smällen i form av pris och krångel, medan bedragaren tar vinsten och lägger nedsidan – rättslig risk och framtida försäkringsbarhet – på den manipulerade skadeanmälaren.

Försäkringsbedrägeribyrån påpekar att offren riskerar att hamna i ett register över försäkringsbedrägerier, vilket kan göra det svårt att teckna försäkring framöver och även påverka kreditvärdighet. Det är det dolda priset för att ”bara hjälpa till”: offret blir inte bara lurad, utan förmås att begå en handling som kan åtalas, ofta utan att förstå att försäkringsbolag delar uppgifter och att en markerad identitet kan bli ekonomiskt radioaktiv.

Det blottlägger också en strukturell svaghet i ett system där kontrollen är halvoffentlig till sin karaktär. Försäkringsbedrägerier motverkas genom en blandning av privata utredningar, uppgiftsdelning och selektiva åtal. Systemet fungerar bäst när den som anmäler skadan bär en tydlig personlig kostnad. Romansbedrägerier använder i stället känslomässig hävstång för att slå ut normala riskkalkyler och gör därmed människans psykologi till en sorts implicit subvention av bedrägeriet.

Råden från försäkringsbedrägeribyrån är väntade: anmäl misstänkta profiler, spara bevis, vägra alla önskemål som kräver oärlighet, och om någon påstår att det är en brådskande nödsituation – erbjud dig att kontakta larmtjänst. Den obehagligare lärdomen är att när kontroller och efterlevnad skärps försvinner inte bedrägerierna. De flyttar till den mjukaste länken i kedjan: människor som kan påverkas socialt att skriva sitt namn.

I en marknadsekonomi är tillit en bristvara. Romansbedrägeriet har hittat ett sätt att omvandla den till ett försäkringsanspråk.