Sudans regeringsarmé rasar mot RSF-ledaren Hemedtis besök i Uganda

Sudans militärledda regering har fördömt att befälhavaren för den paramilitära Rapid Support Forces, Mohamed Hamdan Dagalo – kallad Hemedti – besökt Uganda, och anklagar honom för att ”förringa mänskliga värden”, enligt Al Jazeera. Samtidigt uppgav Rapid Support Forces att man tagit en stad vid gränsen mot Tchad, rapporterade Dhaka Tribune, vilket skulle utöka rörelsens kontroll över en korridor som betyder mindre som symbol och desto mer för gränsöverskridande flöden.

De två dragen – diplomati i Kampala och ett påstående om territoriell vinst nära Tchad – passar Rapid Support Forces kärnstrategi: att uppträda som en stat men finansiera sig som ett nätverk. Ett möte med en grannregering kräver inte internationellt erkännande, bara en motpart som vill gardera sig. För Uganda är samtal med Rapid Support Forces en billig försäkring i ett krig vars utgång fortfarande är osäker; man bevarar kanaler för handel, säkerhetssamordning och flyktinghantering oavsett vilken sida som kontrollerar vägarna nästa månad.

För Rapid Support Forces är gränsstäder inte bara färg på en karta. De är stryppunkter för bränsle, livsmedel, vapen och människor – och därmed för beskattning, beskyddarverksamhet och smugglingsvinster. Kontroll över en övergång kan ge dagliga kontantintäkter, samtidigt som den förnekar Sudans väpnade styrkor möjligheten att fylla på förråd eller ta upp tull. I en konflikt där löner betalas oregelbundet och formella budgetar har kollapsat tenderar den aktör som kan tjäna pengar på rörelse att överleva längre än den som bara kan utfärda order.

Denna politiska ekonomi förklarar också varför regional diplomati följer vapnen. Grannländerna betalar kostnaderna för spridningseffekter – flyktingar, störd handel, väpnade grupper som rör sig över porösa gränser – och anpassar sig genom att hålla linjer öppna till den som trovärdigt kan garantera att en lastbil släpps igenom. Offentliga fördömanden från Khartoum ändrar föga i den kalkylen om det är Rapid Support Forces som i praktiken bevakar en rutt.

Det finns dessutom en andrahandsverkan: när Rapid Support Forces samlar både territorium och utländska möten blir det lättare för utomstående aktörer att behandla rörelsen som en förhandlingspart, även medan övergrepp fortfarande är dokumenterade och omstridda. Tröskeln för ”legitimitet” förskjuts från konstitutionell ställning till operativ kontroll: vem kan genomdriva eldupphör på en väg, vem kan frige frihetsberövade, vem kan hålla en gränspost öppen.

På papperet har Sudan fortfarande en suverän regering. På marken bygger den sida som kan ta betalt vid gränsen och skaka hand i Kampala upp ett erkännandets infrastruktur utan att ens behöva be om det.

Rapid Support Forces uppgift om att ha tagit en gränsstad kom samma dag som Khartoum protesterade mot att rörelsens ledare besökt ett annat land.