Fem bastubadare driver på isflak utanför Stavsnäs
Skärgårdsfärjan M/S Gällnö avbryter rutten och plockar upp dem utan larm, statligt subventionerad trafik blir räddningsresurs när nöjesrisker på tunn is inte prissätts
Bilder
Fem personer och en flyttbar bastu drev på söndagskvällen ut på ett mindre isflak utanför Stavsnäs vinterhamn och plockades upp av skärgårdsfärjan M/S Gällnö. Enligt Aftonbladet tog besättningen först ombord fyra personer och vände sedan tillbaka för en femte som stannat kvar för att samla ihop utrustning, däribland en kajak.
Händelsen är liten till omfånget – inga skador, inget oväder som sticker ut – men den visar hur snabbt ett nöje kan bli en offentlig logistikutmaning när det förläggs till svag is. Det här var inte en spontan promenad. En bastu kräver transport, bränsle och planering, och signalerar ett medvetet beslut att behandla havsisen som ett användbart underlag. Men när isen väl börjar driva finns ingen säkerhetsmarginal kvar, och frågan blir vem som faktiskt har förmåga att ingripa.
I det här fallet fanns förmågan redan inritad i turlistan. Waxholmsbolagets fartyg ska frakta pendlare och boende, men de är också stora, bemannade enheter med lyftutrustning, radio och utbildade besättningar – rörlig infrastruktur som kan ställas om på minuter. Beslutet att hjälpa fattades på plats när färjan ”såg att fem personer var på ett mindre isflak” och frågade om de behövde hjälp, uppgav Region Stockholms pressjour för Aftonbladet.
Denna dubbla användning är ingen slump. Skärgården hålls ihop av subventionerade, centralt planerade trafikförbindelser som upprätthåller service även när efterfrågan är säsongsbetonad och gles. Men det innebär också att risktagande på isen inte prissätts som det skulle göra om räddningskapacitet måste upphandlas privat, faktureras direkt eller begränsas av tillgång. När närmaste stora fartyg är en offentligt finansierad färja socialiseras kostnaden för en felbedömning tyst in i driftsbudgeten.
Detaljerna är viktiga eftersom de visar hur nära det rutinmässiga detta ligger. Inget nödanrop beskrivs; färjan vek helt enkelt av. Ingen tydlig förklaring ges till hur sällskapet hamnade på öppet vatten; en förbipasserande som fotograferade scenen sade att han inte visste ”var de kom ifrån eller hur de hamnade där ute”. Just den osäkerheten är poängen: när människor synbart är i fara kan den institutionella responsen inte invänta någon efterhandsutredning.
M/S Gällnö lyfte ombord fyra personer, vände tillbaka för den femte och satte sedan iland alla – och lämnade frågan om varför en bastu flöt utanför Stavsnäs att besvaras senare, om alls.