Hongkongs appellationsdomstol fastställer fängelsestraff för 12 demokratiaktivister i fallet Hongkong 47
Inofficiellt primärval 2020 döms som sammansvärjning till omstörtning när opposition samordnar kandidater, staten behöver inte förbjuda oppositionen bara metoden som gör den effektiv
Bilder
A solar farm in Nakai, Kanagawa Prefecture, in March 2016. Japan gets about a tenth of its electricity from solar panels despite having nearly no domestic production of photovoltaics (PVs).
japantimes.co.jp
Sonic the Hedgehog, Castlevania's Alucard and the weak yet lovable Slime from Dragon Quest are just some of Japan's iconic gaming franchises celebrating midlife anniversaries in 2026.
japantimes.co.jp
A Ukrainian rises in the traditional world of sumo
japantimes.co.jp
Hongkongs appellationsdomstol fastställde på måndagen fängelsestraff för 12 prodemokratiska profiler i det så kallade ”Hongkong 47”-målet om nationell säkerhet, och avvisade deras överklagande av domarna för sammansvärjning i syfte att begå omstörtning, rapporterar Reuters. Målet har sin bakgrund i ett inofficiellt primärval 2020 som den demokratiska sidan ordnade för att samordna kandidater inför det då stundande valet till lagstiftande rådet. De flesta av de åtalade dömdes i slutet av 2024 till mellan fyra och tio års fängelse, efter massgripanden i början av 2021.
Den rättsliga idén är rå: samordningen i sig behandlas som hotet. Primärvalet var inte ett försök att ta makten med våld; det var ett försök att sänka oppositionens samordningskostnader genom att sålla fram kandidater, samla stöd och undvika att röster splittras, så att en minoritet med begränsade resurser kunde omsätta folklig sympati i mandat. I Hongkongs valsystem efter 2020 är just sådan effektivitet det man institutionellt vill förhindra. Om staten kan kriminalisera metoden som gör en opposition sammanhängande behöver den inte förbjuda oppositionen som identitet; den kan förbjuda verktygen som gör den verksam.
När domstolar väl accepterar den premissen blir gränsen för laglig politik en fråga om tillstånd och etiketter. Ett kampanjmöte kan beskrivas som ”organisering”, en gemensam lista som ”sammansvärjning”, ett löfte att rösta på visst sätt som ”omstörtning”. Incitamenten drar då åt ett håll: politiskt deltagande blir säkrare när det är uppsplittrat, improviserat och lätt att övervaka, och farligare när det är disciplinerat och upprepningsbart. Det förklarar också varför staten riktar in sig på organisatörer snarare än väljare. Väljare är många; organisatörer är få, lätta att identifiera och möjliga att straffa.
Internationella reaktioner följer ett välbekant manus. Rättighetsorganisationer och regeringar, däribland USA:s och Storbritanniens, har fördömt åtalen och krävt frigivningar, enligt Reuters, men kostnaden är i huvudsak anseendemässig. Vinsten för Peking och Hongkongs regering är praktisk: ett prejudikat som gör kollektiv valstrategi till ett säkerhetsbrott, och en varning som gör framtida samordning dyr redan innan polisen ingriper.
Polis bevakade området utanför domstolen i West Kowloon när överklagandet behandlades. Utslaget innebär att stadens mest uppmärksammade försök till ett oppositionsprimärval nu står inskrivet i rättshistorien som ett brott mot lagen om nationell säkerhet.