Boston Globe ställer in nattupplaga för första gången på 153 år efter snöstorm i New England
Redaktionen producerar tidningen men distributionen brister när lastbilar inte når prenumeranter, papperstidning blir logistikrisk när marginalerna bantats bort
Bilder
Globe executives determined it wasn’t safe to deliver the paper as Boston faced blizzard conditions (Joseph Prezioso / AFP via Getty Images)
Joseph Prezioso / AFP via Getty Images
Boston Globe gav på måndagskvällen inte ut någon daglig pappersupplaga för första gången i tidningens 153-åriga historia, sedan en snöstorm slagit mot nordöstra USA med total snöyra och reseförbud. Enligt The Independent uppgav tidningens ledning att man inte kunde garantera att tryckeripersonalen säkert kunde ta sig till anläggningen i Taunton i delstaten Massachusetts, eller att budbilarna skulle klara den sista sträckan hem till prenumeranterna.
Det är lätt att läsa in detta som en symbolisk milstolpe i papperstidningens nedgång. Men Boston Globe producerade ändå tisdagens nummer, skrivet och redigerat som vanligt, med planen att dela ut det en dag sent, på onsdagen, och utan att fylla på i butiker. Det som brast var alltså inte den redaktionella förmågan utan utdelningen: en fysisk vara som bara existerar som en kedja av tidsatta överlämningar, där varje led är sårbart för väder, vägförhållanden, bemanning och bränsle.
Denna skörhet har byggts in under lång tid. Förr hade papperstidningar marginaler: större utdelningsnät, fler lokala depåer, fler förare och en förmåga att ta igen förseningar utan att hela maskineriet stannade. När upplagorna krymper och kostnaderna stiger stramas systemet åt: färre turer, tunnare bemanning, mindre reservkapacitet och mindre tolerans för störningar. I en sådan miljö innebär en extrem storm inte bara att utdelningen blir sen; den kan göra hela körningen orimlig, eftersom tryckning utan en trovärdig väg till brevlådorna förvandlar nattens arbete till rent spill.
Tidningens egen historia visar förskjutningen. Tidigare kriser stoppade pressarna genom strejker på 1950- och 1960-talen, och snöstormen 1978 lämnade tryckta upplagor fast i snön nära anläggningen. Denna gång valde ledningen att inte köra pressarna alls. En chef beskrev en två timmar lång bilfärd i fyrhjulsdriven bil som innehöll att först köra fast, sedan se en räddare köra fast, och därefter möta en halvt nedgrävd brandbil som stod orörlig på järnvägsspår.
Den större poängen är inte att journalistiken försvinner när pappret uteblir, utan att ”tidningen” länge varit två verksamheter: en redaktion och en logistikapparat. Digitala prenumerationer bevarar den ena; den andra blir alltmer en nischad, dyr utkörningstjänst vars ekonomi bygger på förutsägbara förhållanden. När vädret blir den begränsande faktorn skiftar produktens identitet från medborgerlig vardagsritual till ett problem i försörjningskedjan.
I Taunton ska närmare en meter snö ha gjort att Boston Globe inte kunde dela ut ungefär 75 procent av måndagsmorgonens tidningar. På måndagskvällen låg pressarna tysta eftersom lastbilarna inte kunde förväntas komma fram.