Media

EU-parlamentet gör före detta Metachef till huvudförhandlare för Digitala omnibuspaketet

Paketet öppnar för omskrivning av dataskyddsförordningen och regler om elektronisk integritet under täckmanteln förenkling, insynsvakter kräver etikprövning när samma karriärväg ger både sakkunskap och särskild tillgång

Bilder

Finnish centre-right MEP Aura Salla was appointed legislative lead on 11 February Finnish centre-right MEP Aura Salla was appointed legislative lead on 11 February euobserver.com

Den finländska Europaparlamentarikern Aura Salla, invald 2024 för Europeiska folkpartiet, har utsetts till huvudförhandlare i Europaparlamentet i kommissionens föreslagna paket ”Digitalt omnibus”. Inom några dagar uppmanade en grupp granskare av öppenhet och lobbyverksamhet parlamentet att ta bort henne från ärendet, med hänvisning till att hon nyligen arbetade som Metas direktör för EU:s allmänpolitiska frågor 2020–2023, enligt EUobserver.

Tvisten är en liten personalhistoria med oproportionerligt stora följder. Det digitala omnibuspaketet säljs in som ”förenkling”, men är konstruerat för att samtidigt öppna flera bärande pelare i EU:s digitala regelverk, däribland dataskyddsförordningen och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation. Det gör föredraganden och huvudförhandlarna ovanligt värdefulla: de styr tidplanen, formar kompromissändringar och avgör vilka ”tekniska” justeringar som bakas ihop till ett paket. Ideella organisationer menar att en tidigare lobbyist för ett av de stora teknikbolagen i den rollen ger Meta ett försteg i en omskrivning som i praktiken kan förändra hur plattformar regleras. Salla säger att hon följt reglerna för redovisning och saknar ekonomiskt intresse eller pågående yrkesverksamhet som skulle utgöra en intressekonflikt.

Det som står på spel är inte bara en politikers meritförteckning, utan den arbetsmarknad i Bryssel som den digitala regleringen skapat. EU:s våg av plattformsregler efter 2020 – förordningen om digitala tjänster, förordningen om digitala marknader, förordningen om artificiell intelligens och tillhörande vägledningar – har gjort efterlevnad till en permanent industri. Den industrin behöver människor som kan översätta mellan juridik, tillsynspraxis och produktutveckling, och de tenderar att cirkulera mellan parlamentet, kommissionen, nationella tillsynsmyndigheter, ideella organisationer och själva plattformarna. Samma meritlista som gör en förhandlare effektiv – kunskap om hur Meta eller Google faktiskt genomför en regel och var tillsynen fastnar – gör dem samtidigt misstänkta för grupper som vill skärpa reglerna snarare än att öppna dem på nytt.

Granskarbrevet begär att Salla avlägsnas genom parlamentets interna etikprocess: ett rådgivande organ skulle bedöma ett möjligt regelbrott och därefter lämna slutsatser till parlamentets talman Roberta Metsola, som kan inleda ett förfarande för att omfördela ärendet. Tröskeln är hög, och uppförandekoden bygger i stor utsträckning på redovisning och egen bedömning. Salla har formellt deklarerat att hon inte känner till några intressekonflikter.

Det digitala omnibuspaketet befinner sig fortfarande i ett skede där ”strömlinjeformning” och ”avreglering” till stor del är en fråga om ordval och kontroll över utskottsarbetet. Men striden om vem som får hålla i pennan visar hur snabbt EU:s digitala regler blivit en karriärväg – och hur svårt det är att skilja sakkunskap från lojalitet när samma institutioner rekryterar ur samma lilla krets.

Salla lämnade Meta 2023 och tog plats i Europaparlamentet ett år senare. Nu sitter hon i position att bidra till att skriva om just den regelbok som gjorde hennes tidigare arbete nödvändigt.