Kyotoforskare lanserar robotmunken Buddharoid

En forskargrupp i Kyoto har presenterat ”Buddharoid”, en människoliknande robotmunk som tränats på buddhistiska skrifter och är avsedd att föra samtal, göra gester och inta böneposer inne i tempelmiljöer, rapporterar Euronews med hänvisning till AFP. Projektet leds av Seiji Kumagai vid Kyotouniversitetets institut för framtidens mänskliga samhälle och kombinerar en kommersiellt tillgänglig humanoid robot med mjukvara byggd på en stor språkmodell.

Motiveringen är delvis demografisk. Japans åldrande befolkning och krympande arbetskraft pressar institutioner att automatisera uppgifter som tidigare vilade på mänskligt arbete, och forskarna beskriver uttryckligen systemet som ett sätt att fylla luckor i det religiösa livet. I den demonstration som AFP skildrar rörde sig den ansiktslösa, gråklädda roboten bland besökarna och förde enskilda samtal, där den gav svar på personliga och filosofiska frågor.

Förändringen handlar dock inte bara om att ersätta en människa med en maskin, utan om att gå från en avgränsad roll till ett gränslöst gränssnitt. Tidigare ”religiösa robotar” har ofta varit förprogrammerade eller begränsade till manusbundna predikningar. Buddharoid är tänkt att vara rörlig i sitt språk: den kan improvisera svar i realtid, vilket gör den mer användbar som ersättare för själavårdande samtal – och samtidigt svårare att granska i efterhand. När en präst ger dåliga råd kan ett tempel peka på en person med utbildning, tillsyn och ett anseende att värna. När en modell levererar ett övertygande men felaktigt svar splittras ansvaret mellan templet som satte den i bruk, forskarna som finjusterade den, leverantören som byggde robotkroppen och den aktör som tillhandahåller modellen, vars övningsunderlag och skyddsräcken inte är fullt synliga.

Denna ansvarsdiffusion är också en del av verktygets lockelse. En robotmunk kan finnas tillgänglig vid behov, skalas upp till flera platser och hålla en jämn ton. För institutioner blir det ett sätt att erbjuda ”vägledning” utan att utöka lönekostnaderna. För användare ger det trösten av en auktoritativ röst utan friktionen av bokade tider eller social exponering. Priset är att innehållet i grunden blir en produkt av de data och begränsningar som använts för att träna systemet – och sådana val redovisas sällan på ett sätt som en lekman kan värdera.

I religiösa sammanhang tillkommer ytterligare ett lager: detta är inte en kundtjänstchatt, utan en moralisk och existentiell konsultation. Robotens svar kan uppfattas som tradition snarare än som programvara, särskilt när de levereras i ett tempel, med rituella signaler och människoliknande rörelser.

Vid demonstrationen gick roboten omkring bland besökarna och besvarade frågor. Skrifterna var urgamla; ansvarskedjan var ny.