FN:s säkerhetsråd svartlistar fyra befäl i Sudans Rapid Support Forces
Reseförbud och tillgångsfrysning efter massmord kring el-Fasher med drag av folkmord, rådet straffar namn men låter logistiken och krigsekonomin som håller milisen vid liv rulla vidare
Bilder
UN sanctions 4 commanders in Sudan's paramilitary force accused of atrocities in Darfur
independent.co.uk
FN:s säkerhetsråd har beslutat om reseförbud och frysning av tillgångar för fyra befälhavare inom Sudans Snabbinsatsstyrkor efter övergrepp i och kring el-Fasher i Norra Darfur. Enligt The Independent omfattar listan styrkornas ledare general Mohamed Hamdan Dagalo (Hemedti), hans ställföreträdare och bror Abdul Rahim Hamdan Dagalo, ställföreträdande befälhavaren generallöjtnant Gedo Hamdan Ahmed samt brigadgeneral Al-Fateh Abdullah Idris, som av FN:s sanktionsövervakare beskrivs som ”el-Fashers slaktare”. Besluten kommer efter en FN-stödd expertgranskningsrapport som säger att styrkornas uppträdande uppvisade ”kännetecken på folkmord” efter en 18 månader lång belägring och gruppens övertagande av staden.
Detaljerna i sanktionskommitténs underlag framstår som en brottskatalog som är lätt att belägga men svår att stoppa. Kommittén hänvisar till bildmaterial som uppges visa Abdul Rahim Dagalo vid en bas i el-Fasher samma dag som staden föll, där han ska ha gett order om ”att inte ta fångar utan att döda alla”. Den pekar även på filmer inspelade av Snabbinsatsstyrkornas egna soldater som visar avrättningar, kroppar arrangerade för kameran och etniskt riktade mord. FN-tjänstemän som The Independent hänvisar till uppger att flera tusen civila dödades när el-Fasher föll och att endast omkring 40 procent av stadens cirka 260 000 invånare lyckades fly, vilket lämnar ödet för resten okänt.
Vad åtgärderna däremot inte rör är maskineriet som håller styrkorna stridsdugliga: tillgång till pengar, bränsle, fordon och gränsöverskridande försörjningskedjor. Reseförbud slår främst mot befäl som behöver internationell rörlighet; frysning av tillgångar biter där tillgångarna finns i länder som både vill och kan verkställa besluten. I Sudans krigsekonomi ligger väpnade gruppers ”balansräkningar” ofta i råvaror, kontantnätverk och kontroll över rutter snarare än i bankkonton som enkelt kan spärras. Samma vecka som FN svartlistade fyra personer fortsätter striderna som förut: beväpnade enheter beskattar förflyttningar, beslagtar förnödenheter och använder våld för att tukta samhällen och pressa fram inkomster.
Sanktionerna illustrerar också säkerhetsrådets vanliga kompromiss: man straffar namngivna förövare utan att utlösa de följdkrav som skulle kunna följa av att behandla Snabbinsatsstyrkorna som en organisation som omfattas av bredare restriktioner. En tidigare amerikansk diplomat som citeras av The Independent uppmanade FN att sanktionera hela gruppen som ”terrorister”, men rådet valde namn, inte nätverk. Den linjen kan tillfredsställa kravet på att ”göra något”, samtidigt som den lämnar utrymme för medlemsstater att fortsätta hantera mellanhänder, entreprenörer och lokala myndigheter i områden som kontrolleras av styrkorna, under förevändningen humanitärt tillträde.
Åtgärderna är precisa och byråkratiska: fyra befälhavare, reseförbud, frysning av tillgångar och en dokumentation av filmer och vittnesuppgifter knutna till den 26 oktober i el-Fasher. Snabbinsatsstyrkorna kontrollerar fortfarande territorium, och det enda som förändrats denna vecka är vilka som står på en lista.