Politik

Pakistan utropar öppet krig mot Afghanistan

Flyganfall mot Kabul Kandahar och Paktia följs av talibanskt gränsmotangrepp och anklagelser om terrorbaser och Indienkoppling, osäkra dödssiffror och deportationspolitik blir bränsle för nästa vedergällning

Bilder

Pakistan’s defense minister says that there is now 'open war' with Afghanistan after latest strikes Pakistan’s defense minister says that there is now 'open war' with Afghanistan after latest strikes independent.co.uk

Pakistans försvarsminister säger att landet nu ser sig vara i ”öppet krig” med Afghanistan efter att pakistanska flyganfall träffat Kabul, Kandahar och Paktia och afghanska styrkor svarat med angrepp längs gränsen. Enligt The Independent uppgav Khawaja Mohammad Asif att Pakistan hade ”fått nog” efter vad Islamabad beskrev som ett afghanskt gränsöverskridande angrepp, samtidigt som talibanregeringens talesperson bekräftade platserna för de pakistanska anfallen.

Utbytet visar hur snabbt ett förhållande byggt på påtryckningar och ombud kan glida över i direkt statlig tvångsmakt när ombudet blir regering. Pakistan har i åratal stött talibangrupper för att påverka maktbalansen i Afghanistan och hålla rivaler på avstånd; efter Natoalliansens uttåg väntade sig Islamabad att talibanerna skulle sätta inre stabilitet främst. I stället anklagar pakistanska företrädare nu Kabul för att hysa och ”exportera terrorism” samt för att närma sig Indien – ett påstående som New Delhi förnekar, men som samtidigt stärker det inrikespolitiska underlaget för upptrappning.

Det omedelbara problemet för båda sidor är att ingen har ett smärtfritt sätt att trappa ned utan att betala ett pris. Pakistans ledning kopplar offentligt återhållsamhet till svaghet: Asifs ordval målar upp nya angrepp som oundvikliga om de inte möts med våld. Talibanerna har å sin sida incitament att visa att de inte kan bombas till lydnad av en granne som de länge beskrivit som manipulativ och fientlig. Den dynamiken driver båda parter mot vedergällningsspiraler även när den underliggande tvisten – fristäder, gränsraider och kontroll över gränsposteringar – i grunden är förhandlingsbar.

Uppgifterna om dödstal understryker logiken i informationskriget som följer med gränsstrider. Afghanistans försvarsministerium sade att 55 pakistanska soldater dödats och att vissa kroppar förts in i Afghanistan, och tillade att ”flera andra tillfångatogs levande”; Pakistan förnekar att någon tillfångatagits och hävdar att man dödat minst 133 afghanska stridande samt förstört dussintals posteringar. Inga av siffrorna har kunnat verifieras oberoende, men de konkurrerande talen fyller en funktion: att rättfärdiga nästa steg.

Spillovereffekterna hanteras redan som en fråga om inre säkerhet och migration. Pakistanska myndigheter flyttade afghanska flyktingar bort från området vid gränsövergången Torkham när striderna bröt ut, i ett land som sedan oktober 2023 genomfört en omfattande kampanj mot migranter utan handlingar. När gränskontroll, upprorsbekämpning och utvisningspolitik bakas ihop till en och samma scen blir varje militärt utbyte ännu ett argument för att dra åt de inre skruvarna.

Asif lade ut sin förklaring om ”öppet krig” på X bara timmar efter att anfallen rapporterats i Kabul, Kandahar och Paktia, och innan någon av sidorna lämnat en verifierbar redogörelse för vad som faktiskt skedde längs gränsen den natten.