Ghana varnar för rekryteringsnät som lockar medborgare till ryska armén i Ukraina

Ghanas utrikesminister Samuel Okudzeto Ablakwa uppger att minst 55 ghananer har dödats efter att ha blivit ”lockade” in i Rysslands krig i Ukraina. Enligt honom tros 272 ghananer ha dragits in i konflikten sedan 2022. Efter ett besök i Kiev sade Ablakwa att två ghananer nu är krigsfångar och lovade hårdare tag mot ”olagliga rekryteringsupplägg på den mörka delen av nätet” som verkar i Ghana, rapporterar The Guardian.

Siffrorna passar in i ett mönster som blivit synligt i flera afrikanska länder: rekrytering till ryska väpnade styrkor marknadsförs inte som värvning, utan som rörlighet – arbeten, viseringar och ibland löften om medborgarskap. Ukrainas utrikesminister Andrij Sybiha sade vid samma pressträff att mer än 1 780 afrikaner från 36 länder strider i den ryska armén. Upplägget är enkelt: pengar och handlingar i förskott, risk och död i efterhand. Kedjan är svårare att upptäcka eftersom den byggs som en arbetsmarknad – med mellanhänder, förmedlare, dokumentfixare och resvägar – snarare än som en tydlig militär kanal.

För mellanhänderna är varan inte övertygelse utan valmöjligheter. En ung man utan stabil inkomst kan säljas en berättelse om byggarbete, bevakningsjobb eller ”kontraktsarbete” som väl inne i Rysslands system förvandlas till tjänst vid fronten. Förmedlaren tar sin avgift; rekryteraren skjuter ifrån sig ansvaret; arbetsgivaren blir armén. Familjer och hemländers myndigheter tar kostnaderna längre fram: försvunna söner, konsulära ärenden och det långsamma arbetet med att spåra identiteter över gränser.

Krigsfånge-aspekten lägger till ett lager av påtryckningsmöjligheter. När en medborgare tillfångatas flyttas problemet från förebyggande till förhandling: vem företräder den frihetsberövade, vad kan bytas, och hur mycket politiskt kapital en regering är beredd att lägga på att hämta hem någon som lämnat landet via informella kanaler. Länder som samtidigt har ekonomiska och diplomatiska relationer med Ryssland – Ghana är ett av dem – ställs inför en känslig kalkyl: folklig vrede över att landsmän blivit ”mänskliga sköldar åt andra”, som Ablakwa uttryckte det, mot kostnaden av att öppet konfrontera en partner.

The Guardian nämner liknande fall i Sydafrika, där regeringen i veckan uppgav att två medborgare dött vid fronten, och där polisen utreder påstådd rekryteringsverksamhet kopplad till Duduzile Zuma-Sambudla, dotter till tidigare president Jacob Zuma. I Kenya har en tidigare underrättelserapport uppgett över 1 000 rekryter, samtidigt som tjänstemän diskuterat samtal i Moskva.

Ablakwa lovade folkbildning och rättsliga åtgärder mot rekryteringsnätverk. Men den marknad han beskriver drivs av löneskillnader och av att de farligaste arbetsuppgifterna är de lättaste att lägga ut på andra.

Ghana räknar nu sina döda och sina krigsfångar. Rekryterarna räknar hur många fler avresor de kan ordna innan någon stänger vägen.