Pentagon ser inga tecken på förestående iransk attack mot USA

Bilder

×

U.S. President Donald Trump boards Air Force One before departing Palm Beach International Airport in Palm Beach, Florida, on Sunday, on his way back to Washington amid U.S. and Israeli strikes on Iran. japantimes.co.jp

A solar farm in Nakai, Kanagawa Prefecture, in March 2016. Japan gets about a tenth of its electricity from solar panels despite having nearly no domestic production of photovoltaics (PVs). japantimes.co.jp

As Japan accelerates AI adoption, policymakers and corporations frame the technology as essential to offsetting a projected labor shortfall of 11 million workers by 2040. japantimes.co.jp

Japan agency aims for both decarbonization, growth japantimes.co.jp

Iran latest: Israel and Lebanon’s Hezbollah trade fresh strikes independent.co.uk

‹ ›

Amerikanska försvarstjänstemän sade i slutna genomgångar för kongressens medarbetare på söndagen att de inte sett några underrättelseuppgifter som tydde på att Iran förberedde ett förstahandsangrepp mot amerikanska styrkor, enligt Japan Times, som hänvisar till två personer med insyn i samtalen. Medgivandet kom dagen efter att USA och Israel genomfört sina mest omfattande angrepp mot Iran på årtionden, inklusive dödandet av den högste ledaren ayatolla Ali Khamenei samt angrepp mot iranska marina tillgångar och mer än 1 000 mål, uppgav tjänstemän.

Skillnaden mellan administrationens offentliga argumentation och de privata genomgångarna spelar roll eftersom den förändrar vad som egentligen motiveras. Ett förebyggande angrepp förutsätter belägg för ett överhängande hot; utan sådana belägg glider motiveringen över till bredare påståenden om avskräckning, alliansåtaganden och behovet av att hålla motståndare osäkra. Den förskjutningen är lättare att sälja på hemmaplan när kostnaderna blir utspridda och kommer senare, medan den omedelbara politiska vinsten är koncentrerad: att visa handlingskraft, undvika anklagelser om svaghet och knyta sig tätt till en bundsförvant som redan valt upptrappning.

Europa hamnar nedströms denna logik. Även när europeiska regeringar inte deltar får de ta följdverkningarna: högre energipriser, dyrare försäkringar för sjöfart, störda flygrutter och den konsulära förväntan att stater ska hämta hem medborgare från en region som plötsligt blivit farlig. The Independents direktrapportering på måndagen uppgav de första amerikanska förlusterna – tre soldater dödade och fem allvarligt skadade – och beskrev en breddning av angreppen där Hizbollah ingår samt nya varningar till amerikaner i Kuwait. Det är en påminnelse om att ”begränsade” insatser tenderar att skapa nya fronter när vedergällningen väl börjar.

En ytterligare komplikation är att Washingtons agerande nu läses som en mall. Om världens dominerande militärmakt anser att ”inga tecken på ett överhängande angrepp” kan vara förenligt med storskaliga angrepp och halshuggning av ett lands ledning, kommer andra stater att räkna in detta prejudikat i sin egen säkerhetspolitik. Mindre länder som hyser västliga baser eller är beroende av västligt skydd dras då in i konflikter av geografin snarare än av eget val, samtidigt som juridiska och bevismässiga trösklar blir föremål för politisk strid i stället för faktiska begränsningar.

Pentagonens budskap till kongressen var enligt uppgift inte att kriget var onödigt, utan att kriget inte utlöstes av ett överhängande iranskt förstahandsangrepp. Det lämnar Europa att betrakta en konflikt där det angivna skälet redan omformuleras bakom stängda dörrar.

I Washington ska genomgångarna ha handlat om vad underrättelserna inte visade. Angreppen fortsatte ändå.