El Salvador vill förlänga undantagstillståndet
Nästan 100000 grips på fyra år medan Bukele säkrar evig omvalbarhet och säljer trygghet som turistvara, rättsstatens kostnad diffunderar tills den drabbar fel person
Bilder
Félix Ulloa, vice president of El Salvador: ‘People want Bukele’s state of emergency; they feel protected’
english.elpais.com
El Salvadors vicepresident Félix Ulloa säger att landet vill fortsätta med undantagsreglerna. Vid ett framträdande i Madrid försvarade han president Nayib Bukeles undantagstillstånd, som nu går in på sitt fjärde år, och beskrev det som ett folkligt krav på skydd, enligt El País.
Siffrorna bakom detta krav är hårda. Undantagsregimen har kopplats till nära 100 000 gripanden, rapporterar El País, samtidigt som människorättsanklagelser om tortyr och övergrepp samt förföljelse av journalister och kritiker har väckts. Ändå pekar Ulloa på den politiska verklighet som gjort politiken uthållig: en befolkning som under åratal levt under gängens kontroll och utpressning är beredd att tolerera hårdför polisföring om gatorna upplevs som tryggare. I hans framställning kommer legitimiteten från opinionsmätningar och val snarare än från institutionella spärrar. El País noterar att grundlagsändringar i augusti i fjol öppnade för obegränsad omvalsmöjlighet, vilket gör det möjligt för Bukele att söka en tredje mandatperiod.
Denna byteshandel stannar inte i fängelsesystemet. När massfrihetsberövanden blir huvudverktyget för ordning och säkerhet skaffar sig staten en stor och politiskt betydelsefull apparat – polisbefogenheter, underrättelseakter och en fängelsearbetsstyrka – som är svår att avveckla även om våldet minskar. Undantagstillståndet förändrar också gängens drivkrafter: kostnaden för synlig samordning ökar, vilket pressar kriminella grupper mot tystare inkomstkällor och strategier med mer korruption. För medelklassen blir kalkylen enklare: färre mord och färre utpressningsbetalningar är omedelbara vinster, medan urholkad rättssäkerhet är en spridd risk tills den drabbar någon i den egna kretsen.
Ulloas intervju visar också hur säkerhetspolitik kan bli en exportbar berättelse. Han räknar upp turism, konserter och ”mer än fyra miljoner turister årligen” som delar av Bukele-berättelsen, enligt El País, och knyter ordning på gatorna till ett ekonomiskt säljbudskap för investerare och besökare. Samtidigt rapporterar El País om El Salvadors samarbete med Trumpadministrationens massutvisningar och om landets växande roll i Washingtons regionala strategi – en yttre inriktning som kan förstärka det inhemska argumentet att hårda tag ger hävstång och uppmärksamhet.
Om modellen går att flytta är mer oklart. El Salvadors tillslag bygger på ovanligt koncentrerade gängstrukturer, ett litet territorium och ett politiskt system som nu kan ändra grundlagsregler snabbt. Andra stater kan lättare kopiera retoriken och fängelsearkitekturen än de kan kopiera de förutsättningar som gjorde de första säkerhetsvinsterna trovärdiga.
I Madrid avfärdade Ulloa frågor om rättighetsövergrepp som en ”repig skiva”. Undantagstillståndet i sig förblir regeringens främsta meritlista: det förlängs gång på gång eftersom det fortfarande vinner val.