Media

New York testar ljudreklam i tunnelbanan

Trafikkontoret spelar 30 sekunder långa annonser var tionde minut i utvalda stationer fram till 1 juni och säger att fortsättning beror på resenärernas reaktion, när alla ytor redan är sålda blir nästa annonsplats örat och kostnaden för tystnad hamnar på passageraren

Bilder

New York City subway ads have traditionally been confined to the visual dimension — which many riders find is already annoying enough (Timothy A. Clary/AFP via Getty Images) New York City subway ads have traditionally been confined to the visual dimension — which many riders find is already annoying enough (Timothy A. Clary/AFP via Getty Images) Timothy A. Clary/AFP via Getty Images
Some ads have a clearer social purpose than others, such as these free vaccination bulletins in July 2021 (Daniel Slim/AFP via Getty Images) Some ads have a clearer social purpose than others, such as these free vaccination bulletins in July 2021 (Daniel Slim/AFP via Getty Images) Daniel Slim/AFP via Getty Images

New Yorks kollektivtrafikmyndighet Metropolitan Transportation Authority, MTA, har börjat prova 30 sekunder långa ljudannonser på vissa tunnelbanestationer. Försöket ska pågå till den 1 juni. Enligt tidningen The Independent spelas annonserna högst en gång var tionde minut, begränsas till vissa kategorier – medier, underhållning och idrottsevenemang – och ska inte överstiga 75 decibel.

Reaktionerna kom sent, inte för att förändringen var svår att märka, utan för att beslutet smögs ut utan större offentlighet. Först efter en artikel i New York Post, skriver The Independent, uppmärksammade resenärerna försöket i bredare kretsar. Därefter följde klagomål på Reddit och Instagram om att miljön redan är överstimulerande: gnisslande bromsar, trängselbuller, blinkande skärmar och högtalarutrop som ofta är svåra att uppfatta.

Ljudannonser kan framstå som en liten justering, men antyder något större: när nästan varje yta redan är gjord till annonsplats återstår till sist örat. Bildannonser konkurrerar med mobilskärmar; ljud konkurrerar i praktiken med ingenting, om inte resenären aktivt blockerar det. Hörlurar kan hjälpa, men då flyttas kostnaden för att slippa undan till passageraren – köp brusreducerande utrustning, betala för en prenumeration, ordna din egen tystnad.

På ett styrelsesammanträde i MTA hänvisade en lokal boende till Ray Bradburys roman Fahrenheit 451 och menade att myndigheten byter bort reseupplevelsen mot marginella intäkter. The Independent rapporterar att MTA:s egen promemoria medger det uppenbara: en eventuell utvidgning längre fram beror på hur resenärerna reagerar.

MTA:s ordförande Janno Lieber sade på en presskonferens att han inte kände till försöket när han fick frågor om det, och föreslog sedan att man skulle lägga till en fråga i kundnöjdhetsundersökningar. Det är en välbekant rytm i offentlig sektor: genomför förändringen, mät klagomålen, avgör senare om klagomålen spelar någon roll.

Tunnelbanan är inget köpcentrum; den är en påtvingad passage. Om ljudannonserna skalas upp blir trafiksystemet mindre en samhällstjänst och mer en distributionskanal, där de mest hörbara budskapen inte är driftinformation utan betalda placeringar.

Än så länge är programmet ett försök, begränsat i både frekvens och tid.

Men MTA har redan provat det enda resenärerna inte kan bläddra förbi.