USA:s marinkår skjuter skarpt när demonstranter stormar konsulat i Karachi
Upplopp efter amerikansk och israelisk attack i Iran som dödar ayatolla Ali Khamenei och lämnar tio döda i Pakistan, ingen vet ännu vems kulor som dödar men diplomatiska byggnader blir krigets billigaste måltavlor
Bilder
A solar farm in Nakai, Kanagawa Prefecture, in March 2016. Japan gets about a tenth of its electricity from solar panels despite having nearly no domestic production of photovoltaics (PVs).
japantimes.co.jp
As Japan accelerates AI adoption, policymakers and corporations frame the technology as essential to offsetting a projected labor shortfall of 11 million workers by 2040.
japantimes.co.jp
Japan agency aims for both decarbonization, growth
japantimes.co.jp
Amerikanska marinsoldater öppnade eld när demonstranter på söndagen bröt igenom den yttre muren till USA:s generalkonsulat i Karachi, rapporterar Reuters. Pakistanska myndigheter uppger att tio personer dödades i våldsamheterna, som bröt ut efter att amerikanska och israeliska angrepp i Iran dödat den högste ledaren ayatolla Ali Khamenei. Två amerikanska tjänstemän säger till Reuters att det fortfarande är oklart om någon av marinsoldaternas skott träffade eller dödade någon, och om andra beväpnade på platsen – lokal polis eller privat vaktpersonal – också sköt.
Händelsen i Karachi påminner om ett grundmönster när stormakter breddar ett krig: de första inhemska måltavlorna blir ofta inte militära baser utan diplomatiska anläggningar. De är fasta, symboliska platser som är enklare att nå än de beslutsfattare man säger sig protestera mot. Ett konsulat har en känd adress med förutsägbart yttre skydd, bemannas av personal med strikta regler för våldsanvändning och är inbäddat i värdlandets inrikespolitik. Det gör det till en lågkostnadspunkt för organisatörer: en folkmassa kan demonstrera styrka genom att forcera en spärr, medan den politiska kostnaden för upptrappning vältras över på värdregeringen och den utländska beskickningens säkerhetsorganisation.
För Pakistan är incitamentsproblemet omedelbart. Slår lokala myndigheter till hårt riskerar de att elda på sekteristisk och regeringsfientlig vrede – Reuters och annan rapportering beskriver demonstranterna som i huvudsak Iranvänliga och övervägande shiiter – och samtidigt bjuda in hämnd mot polisen. Slår de inte till riskerar de motsatsen: bilden av en stat som inte kan skydda utländska beskickningar, vilket kan utlösa diplomatiska påtryckningar, resevarningar, neddragna konsulära tjänster och i allmänhet en högre kostnad för att bedriva affärer i landet.
För Washington är skarp eld vid en diplomatisk post ovanligt just därför att den undanröjer tvetydighet. Ett konsulat kan förstärkas, utrymmas eller tillfälligt stängas; när skott avlossas blir varje dödsfall en konkurrerande berättelse. Reuters noterar att de amerikanska tjänstemännen utgick från ”inledande uppgifter” och ännu inte kunde tillskriva dödsfallen marinsoldaternas eld. I en miljö där videoklipp sprids snabbare än officiella uttalanden är den osäkerheten inte ett neutralt faktum – den är utrymmet där mobilisering växer.
Det bredare mönstret är att strategiska beslut fattas långt från de gator där konsekvenserna betalas. Angreppen som dödade Khamenei syftade till att avskräcka Iran och omforma stridsfältet; den omedelbara operativa effekten i Pakistan blev ett genombrott av en avspärrning, döda civila och en amerikansk diplomatisk beskickning som tvingades inta försvarsställning.
Polis- och paramilitära fordon stod kvar utanför området i Karachi på måndagen när myndigheterna försökte förhindra en upprepning. Tio människor var redan döda, och amerikanska företrädare var fortfarande inte beredda att säga vems kulor som dödade dem.