Polis åtalas för grovt olaga hot efter att ha riktat laddad pistol mot installatör
Privat vapen vid fel dörr leder till dubbel prövning i domstol och Polismyndighetens personalansvarsnämnd, samma organisation som beväpnar poliser avgör också om domen ska kosta jobbet
Bilder
polistidningen.se
Polis riskerar jobbet för efter att ha gett två drivstötar. Foto: Anna-Karin Nilsson.
Anna-Karin Nilsson.
polistidningen.se
polistidningen.se
polistidningen.se
En svensk polis har åtalats för grovt olaga hot efter att enligt åtalet ha riktat en laddad pistol mot en installatör av bergvärme som råkade knacka på fel dörr i ett bostadsområde. Enligt Polistidningen uppger installatören att mannen rusade ut, drog manteln bakåt och riktade vapnet mot hans bröst samt hotade att skjuta om han rörde sig. Polisen medger att han höll i ett laddat vapen, men förnekar att han siktade eller uttalade något hot.
Polisens förklaring är att den oväntade besökaren liknade en psykiskt instabil person som han tidigare hanterat i tjänsten, och att han fruktade för sina barn inne i huset. Vapnet var inte ett tjänstevapen utan polisens privatägda skjutvapen, med licens för eget innehav. Det är en viktig detalj, eftersom händelsen därmed hamnar utanför de ordinarie tjänsterutinerna, samtidigt som maktobalansen består: en beväpnad polisman möter en civil yrkesperson. Ärendet prövas nu i vanlig brottmålsprocess, men de arbetsrättsliga följderna hanteras av Polismyndighetens personalansvarsnämnd, PAN, som enligt Polistidningen kan avskeda, meddela varning eller besluta om löneavdrag.
PAN:s roll blottlägger ett strukturellt problem: när en beväpnad statlig myndighet delvis bedöms av sin egen ledning och fackliga företrädare löper organisationens interna drivkrafter parallellt med domstolens. Polistidningen beskriver PAN som sammansatt av rikspolischefen, högre chefer, fackliga representanter och utsedda ledamöter. Det innebär att samma institution som utbildar, utrustar och i praktiken står bakom poliserna också avgör vad en fällande dom ska betyda för fortsatt anställning. I det aktuella fallet har PAN redan signalerat att en fällande dom för den nuvarande rubriceringen skulle innebära att polisen förlorar jobbet, men Polistidningens bredare genomgång visar hur rörlig gränsen kan vara. I andra fall som nämns har PAN indikerat avsked vid uppsåtligt misskötsamhet, som att skydda en kollega som kört för fort, medan man rekommenderat att anställningen ska bestå vid brott som spänner från olaglig försäljning av koncentrerad väteperoxid (en reglerad kemikalie som kan användas som utgångsämne) till vissa påstådda fall av våldsanvändning.
Resultatet blir ett ansvarssystem med två spår: en straffrättslig tröskel för skuld och en intern tröskel för anställbarhet. Den interna tröskeln sätts i en miljö där sekretessregler, lojalitetsnormer och arbetsrättsliga skydd inte är sidofrågor utan en del av vardagsdriften. Allmänheten ser uniformen och vapnet; organisationen ser bemanning, rekryteringskostnader, relationer till facken och vilka prejudikat man skapar.
Installatörens misstag var att knacka på fel dörr. Polisens påstådda reaktion prövas nu av domstol och, separat, av en nämnd som leds av polisledningen.