Media

Engelska kulturrådet hotas med rättsliga åtgärder efter indragen dikt

Tidskriften Aftershock Review som får statliga bidrag stoppar Abigail Ottley med hänvisning till hennes närvaro på sociala medier, myndigheten säger sig inte kunna redovisa granskningen men friar sig själv och litar på tidskriftens försäkran

Bilder

Photograph: Mike Newman/Mike Newman / The Times / News Licensing Photograph: Mike Newman/Mike Newman / The Times / News Licensing theguardian.com

Arts Council England hotas med rättsliga åtgärder efter att en skattefinansierad litterär tidskrift drog tillbaka en dikt med hänvisning till författarens ”närvaro i sociala medier”. Enligt The Guardian fick tidskriften Aftershock Review 32 368 pund från Arts Council England i april 2025 och ytterligare 60 000 pund i januari 2026. Tidskriften antog poeten Abigail Ottleys bidrag i september men backade månaden därpå.

Ottleys jurister hävdar att tidskriftens oförklarade hänvisning till hennes internetnärvaro i praktiken är en omskrivning för hennes könskritiska uppfattningar, och att Arts Council England inte prövade ordentligt om diskriminering kan ha skett enligt jämlikhetslagen. Brevet, som The Guardian tagit del av, kräver att Arts Council England lämnar ut interna handlingar, återupptar sin granskning och ser över om en bidragsmottagare som utesluter medverkande på grund av skyddade övertygelser bör fortsätta få offentliga medel.

Arts Council Englands svar, så som det återges i juristbrevet, är i sig talande. Rådet uppgav till Ottley att det inte kunde lämna ”specifika uppgifter” om sin granskning, men sade sig inte ha funnit något brott mot bidragsvillkoren och att man fått försäkringar om att dikten inte drogs tillbaka på grund av hennes övertygelser. Där uppstår en välbekant glipa: ett beslut med verkliga konsekvenser för en skribent och en tidskrift, motiverat av en intern ”omsorgsplikt”, men skyddat från insyn genom processprat och begränsad öppenhet.

Fallet visar också hur redaktionell kontroll kan utövas utan formella förbud eller ministerorder. Ett bidragssystem behöver inte styra innehållet direkt för att påverka det; det räcker att sätta förväntningar om ”inkludering” och ”trygghet” som förlag tolkar försiktigt, särskilt när ekonomin bygger på fortsatt bidragsberättigande. Tidskriftens mejl till Ottley, citerat av The Guardian, beskrev tillbakadragandet som ett slutgiltigt beslut för att säkerställa att medverkande och läsare ”känner sig trygga och respekterade” – en måttstock som är svår att bestrida eftersom den vilar på upplevelser snarare än tydliga regler.

I praktiken liknar detta den efterlevnadslogik som blir allt synligare i kommersiella nyhetsredaktioner: beslut leds genom riskhantering, granskning av anseenderisker och förebyggande undvikande av kontroverser. Mekanismen skiljer sig – offentliga bidrag i stället för annonsörer, tillsynsmyndigheter eller bolagsägare – men beteendet drar åt samma håll. När finansiering är villkorad och förnyelse sker efter skön är den säkraste redaktionella linjen att undvika medverkande som kan utlösa klagomål, även om tidskriften aldrig säger det rakt ut.

Arts Council England uppgav att man inte kommenterar ytterligare eftersom rättsliga åtgärder pågår. Aftershock Review svarade inte på The Guardians begäran om kommentar.

Ottleys jurister begär nu ut handlingarna bakom en granskning som, enligt Arts Council Englands egen beskrivning, inte kan redovisas i detalj.