Storbritannien stoppar studievisum för medborgare i Afghanistan Kamerun Myanmar och Sudan

Bilder

×

U.K. Home Secretary Shabana Mahmood arrives for a cabinet meeting at 10 Downing Street in London on Tuesday. japantimes.co.jp

A solar farm in Nakai, Kanagawa Prefecture, in March 2016. Japan gets about a tenth of its electricity from solar panels despite having nearly no domestic production of photovoltaics (PVs). japantimes.co.jp

As Japan accelerates AI adoption, policymakers and corporations frame the technology as essential to offsetting a projected labor shortfall of 11 million workers by 2040. japantimes.co.jp

Yamagata co-hosts event on revitalizing rural economies japantimes.co.jp

‹ ›

Storbritannien kommer att stoppa studieviseringar för medborgare från Afghanistan, Kamerun, Myanmar och Sudan och från den 26 mars även pausa arbetstillstånd för afghaner. Regeringen beskriver åtgärden som en ”nödbroms” mot asylansökningar som tar vägen via lagliga inresekanaler. Enligt Reuters uppger regeringen att antalet asylansökningar från studenter från de fyra länderna ökade mer än femfaldigt mellan 2021 och 2025.

Politiken riktar in sig på en särskild kedja: först antagning via studentspåret, därefter en asylansökan efter ankomst och sedan, vid bifall, permanent bosättning. Den kedjan har blivit politiskt brandfarlig eftersom den förskjuter kostnaderna från privata betalare till staten. Universitet och språkskolor tar in terminsavgifter i förskott, hyresvärdar fyller rum och flygbolag säljer biljetter, men de långsiktiga åtagandena – boende, rättshjälp, försörjningsstöd och överklaganden – hamnar på skattebetalarna när en asylansökan väl lämnas in. Inrikesdepartementet menar att omfattningen vuxit så snabbt att man väljer landsvisa stopp i stället för prövning fall för fall.

Le Monde rapporterar att regeringen samtidigt stoppar viseringar för kvalificerade arbetstagare för afghaner och hänvisar till ”missbruk” av lagliga vägar samt till den årliga kostnaden för att försörja asylsökande, som anges överstiga 4 miljarder pund. Tidningen noterar att Storbritannien mellan september 2024 och september 2025 utfärdade omkring 2 900 studieviseringar till medborgare från de fyra utpekade länderna och 90 arbetstillstånd för kvalificerade arbetstagare till afghaner, följt av 1 210 asylansökningar från innehavare av dessa viseringar. Den kvoten är central: den gör viseringspolitiken till ett trubbigt sållningsverktyg där staten hellre stryper inflödet vid gränsen än bygger upp förmåga att pröva ärenden snabbare och verkställa avvisningar vid avslag.

Åtgärden visar också hur migrationskontroll allt oftare sker administrativt, inte genom lagstiftning. Ett viseringsspår kan stramas åt över en natt genom nya anvisningar och behörighetsregler, utan en öppen parlamentarisk strid om asylrätten i sig. Det är samma logik som bakom tidigare brittiska hot om att begränsa viseringar för länder som vägrar ta tillbaka utvisade: tillträde blir en förhandlingsbricka och efterlevnad mäts i antal verkställda återvändanden.

För högre utbildning träffar förändringen en redan skör intäktsmodell. Utländska studenter korssubventionerar inhemsk undervisning och forskning, särskilt vid ekonomiskt pressade lärosäten. Om inrikesdepartementet är berett att stänga hela nationaliteter när asyltalen stiger, får universiteten en ny sorts politisk risk: studentunderlaget blir en variabel som regeringen kan omprissätta med kort varsel.

Inrikesdepartementet säger att de nya begränsningarna börjar gälla den 26 mars. Datumet är exakt; drivkrafterna bakom är svåra att missförstå.