Taiwan åtalspunkter 62 personer kopplade till Prince Group
USA pekar ut konglomeratet som täckmantel för nätbedrägerier och penningtvätt kring bedrägericentra i Kambodja, lyxbilar och fastigheter beslagtas medan nästa omgång brevlådeföretag redan kan startas
Bilder
A solar farm in Nakai, Kanagawa Prefecture, in March 2016. Japan gets about a tenth of its electricity from solar panels despite having nearly no domestic production of photovoltaics (PVs).
japantimes.co.jp
As Japan accelerates AI adoption, policymakers and corporations frame the technology as essential to offsetting a projected labor shortfall of 11 million workers by 2040.
japantimes.co.jp
A Ukrainian rises in the traditional world of sumo
japantimes.co.jp
Åklagare i Taipei väckte på onsdagen åtal mot 62 personer med koppling till Prince Group, ett konglomerat som amerikanska myndigheter påstår fungerar som täckmantel för en mångmiljardindustri av nätbedrägerier och penningtvätt med centrum i bedragarläger i Kambodja. Japan Times uppger att åtalet även omfattar grundaren och ordföranden Chen Zhi, som greps i Kambodja tidigare i år och utvisades till Kina.
Ärendet visar hur bedrägeriekonomin mognat till en gränsöverskridande industri snarare än en rad isolerade brott. Åklagarna säger att Chen använde Taiwan som en knutpunkt, där olagliga medel slussades genom brevlådeföretag och omvandlades till lyxvaror, sportbilar och fastigheter. Mönstret – kontanter intjänade utomlands, tvättade genom rättsordningar med stora konsumtionsmarknader och tillåtande bolagsmaskineri – gör att en kriminell verksamhet på papperet kan se ut som vanlig kapitalplacering och detaljhandel.
Arbetsmodellen är lika internationell. Bedrägericentraler kan växa därför att de kan rekrytera, tvinga eller anlita arbetskraft över gränserna, samtidigt som offer, samtalsmanus och betalningsvägar hålls åtskilda mellan olika rättsområden. Rättsväsendets problem blir då samordning: offren finns i ett land, operatörerna i ett annat, servrarna och meddelandetjänsterna i ett tredje och pengarna leds genom ytterligare ett. Varje myndighet kan hänvisa till att ansvaret bara är delvis deras, och varje land kan prioritera annat – tills anseendeskadan blir omöjlig att bortse från.
Prince Groups framträdande roll visar också varför nedstängningar sällan tar död på affären. Läger kan byta namn, personal kan flyttas och den digitala infrastrukturen kan byggas upp igen snabbt, jämfört med den tid det tar att samla bevis som håller i domstol. När en razzia väl kommer riktas den ofta mot synliga tillgångar – bilar, fastigheter, lyxvaror – eftersom de är enklast att beslagta och fotografera. Den underliggande fördelen består: billig eller kontrollerbar arbetskraft, svaga lokala drivkrafter att bära kostnaden för polisiärt arbete och en kundbas utomlands som nås via telefoner och chattprogram.
Taiwans åtal tar sikte på penningspåret, inte bara på samtalscentralerna. Åklagarna uppger att den påstådda penningtvätten skedde via brevlådeföretag och inköp avsedda att ”dölja och maskera” intäkternas ursprung och flöde. Det är ett indirekt erkännande av att bedrägeriindustrin inte längre gömmer sig i skuggorna; den köper sig in i den lagliga ekonomin.
Myndigheterna kan sälja sportbilarna på auktion. Den svårare uppgiften är att göra nästa uppsättning brevlådeföretag olönsamma att driva.