USA:s senat stoppar krav på kongressbeslut före fortsatta angrepp mot Iran, krigsbefogenhetsresolution faller med 47–53 och bara Rand Paul röstar med Tim Kaine, symbolisk maktdelning kvarstår medan kongressen ändå finansierar och Europa betalar via energi och frakt

Bilder

nbcnews.com

Chuck Schumer speaks to reporters about the Democratic plan to force a Senate vote on a war powers resolution that would prevent Donald Trump from continuing the Iran conflict. Photograph: Douglas Christian/ZUMA Press Wire/Shutterstock theguardian.com

John Thune, the majority leader, speaks before being briefed by Trump officials about the conflict in Iran. Photograph: Jim Lo Scalzo/EPA theguardian.com

USA:s senat röstade på onsdagen med siffrorna 47–53 för att stoppa en så kallad krigsmaktsresolution som skulle ha tvingat president Donald Trump att söka ett uttryckligt godkännande i kongressen innan militära operationer mot Iran får fortsätta. Förslaget lades fram av senator Tim Kaine men föll. Enligt NBC News var Rand Paul den enda republikanen som stödde det, medan demokraten John Fetterman röstade med republikanerna.

Omröstningen betyder mindre för vad den förändrar än för vad den dokumenterar. Enligt krigsmaktsresolutionen från 1973 kan presidenter inleda stridshandlingar och därefter låta en tidsfrist på 60 dagar löpa innan kongressen måste agera för att antingen godkänna eller tvinga fram ett tillbakadragande. I praktiken använder kongressen sällan tidsfristen för att avsluta ett krig. I stället hålls omröstningar som faller, uttalanden görs, och sedan anslås pengar ändå. Senator Lindsey Graham sade detta rakt ut i senaten: om lagstiftarna verkligen vill stoppa kriget bör de vägra betala för det — ett alternativ kongressen nästan aldrig väljer, eftersom det skulle förvandla en symbolisk konflikt till en konkret budgetstrid.

Kaines argument var enkelt. Presidenten, ordföranden för USA:s försvarsmaktsledning och utrikesministern har kallat insatsen för ett ”krig”, och amerikanska soldater har dödats. Med den måttstocken borde grundlagens krav på att kongressen beslutar om krig vara mer än en retorisk artighet. Men senatens nej fungerar som ett slags institutionellt frikort: inte en krigsförklaring, men ett protokollfört beslut att undvika en.

Det mönstret flyttar också kostnader. USA kan behandla konflikten som ett initiativ från den verkställande makten, skyddat av kongressens avsiktliga oklarhet, medan allierade och handelspartner tar de indirekta följderna — högre försäkringspremier, ökad risk för sjöfarten och svängiga energipriser — utan att ha fått rösta. Europeiska regeringar framställer sig ofta som åskådare till Washingtons beslut, samtidigt som deras konsumenter och industrier betalar notan via bränsle, frakter och inflation.

Representanthuset väntas enligt NBC News rösta ned en liknande resolution på torsdagen. När båda kamrarna avstår från att tvinga fram en juridisk gräns fortsätter kriget genom samma mekanism som startade det: presidentens handlingsfrihet, uppbackad av anslag som ingen vill synas skära ned mitt under en pågående konflikt.