Kina sänker tillväxtmålet för 2026 under 5 procent
Folkkongressen i Peking presenterar femårsplan och talar om högkvalitativ tillväxt bort från fastighetsboom och kreditdrivna kommuninvesteringar, rekordstort handelsöverskott på ungefär 1 biljon dollar håller fabriker igång när hushållen tvekar och skulderna ligger kvar
Bilder
A solar farm in Nakai, Kanagawa Prefecture, in March 2016. Japan gets about a tenth of its electricity from solar panels despite having nearly no domestic production of photovoltaics (PVs).
japantimes.co.jp
As Japan accelerates AI adoption, policymakers and corporations frame the technology as essential to offsetting a projected labor shortfall of 11 million workers by 2040.
japantimes.co.jp
Imperial Hotel, Kyoto: Where hospitality traditions meet
japantimes.co.jp
The meeting of the National People’s Congress (NPC), one of China’s Two Sessions meetings, got underway in Beijing on Thursday. Photograph: Andrés Martínez Casares/EPA
theguardian.com
Li Qiang, China’s premier, said that 2025 was a ‘truly remarkable’ year. Photograph: Wu Hao/EPA
theguardian.com
Kina satte vid öppningen av folkkongressen i Peking ett tillväxtmål för 2026 på 4,5 till 5 procent, enligt Japan Times och The Guardian. Det är första gången på årtionden som det övergripande målet läggs under 5 procent. Premiärminister Li Qiang upprepade samtidigt målet om 5,5 procents arbetslöshet i städerna och löftet att skapa mer än 12 miljoner nya stadsjobb, samtidigt som regeringen presenterade sin femtonde femårsplan för 2026–2030.
Det lägre målet är ett stillsamt erkännande av att den gamla handboken – byggboomar drivna av fastigheter och kreditfinansierade lokala investeringar – inte längre har samma spelrum. Kina bär fortfarande på ett stort fastighetsöverskott och tunga skulder i lokala myndigheter, medan hushållens efterfrågan förblir svag. Ett högre mål hade i praktiken krävt ännu en omgång skulduppbyggnad för att tvinga fram aktivitet, vilket skulle skjuta fler förluster in i banksystemet och in i lokala finansieringsbolag som redan är beroende av att ständigt rulla kortfristig finansiering.
I stället försöker Peking ändra tillväxtens sammansättning utan att lova samma takt. Arbetsrapporten lade ny tyngd vid ”högkvalitativ tillväxt” och vid investeringar i nydaning, avancerad tillverkning och vetenskaplig forskning. Japan Times noterar att ledningen också lovade en ”påtaglig” men ospecificerad ökning av hushållens konsumtionsandel av produktionen – en ambition som funnits i tidigare planer men gång på gång krockat med statens preferens att styra kapital in i industrin.
Den spänningen syns i handelssiffrorna. Kina avslutade förra året med ett rekordstort handelsöverskott på omkring 1 000 miljarder dollar, rapporterar The Guardian, en kudde som håller fabrikerna i gång även när den inhemska konsumtionen släpar. Men ett ökat beroende av export fördjupar samtidigt beroendet av utländsk efterfrågan i ett läge där rivaliteten med Förenta staterna skärps och handelsbegränsningar blir vanligare. Ett något lägre tillväxtmål ger tjänstemännen utrymme att tala om att dämpa industriell överkapacitet utan att behöva ersätta en eventuell exportinbromsning med en ny inhemsk kreditfest.
Planen antyder också en annan smärttröskel. Analytiker som The Guardian hänvisar till beskrev det lägre målet som ett tecken på större tolerans för arbetslöshet, särskilt när resurser styrs mot högteknologiska sektorer som inte tar upp samma mängd kroppsarbete som byggsektorn och storskalig tillverkning. Lis oförändrade jobbmål skaver mot den förskjutningen och antyder att trycket på arbetsmarknaden ska hanteras genom administrativa åtgärder och offentliga utgifter snarare än genom en återgång till fastighetsstimulanser.
I Folkets stora hall presenterades siffran som ”högkvalitativ” realism. Den var också en påminnelse om att Kina kan välja sina mål, men inte de balansräkningar som byggdes upp för att nå de gamla.