UCL-studie visar att många 23-åringar hetsdricker
Uppgifter från knappt 10 000 födda 2000–2002 bygger på självrapporter vid 17 och 23 och påverkas av pandemiår och ändrade livsvillkor, berättelsen om nykter generation faller när alkohol bara konkurrerar med vejping cannabis och spel
Bilder
Alcohol and drug use on the rise among Gen Z, study finds
standard.co.uk
En analys från University College London av nära 10 000 personer födda 2000–2002 visar att 68 procent uppgav att de hetsdruckit under det senaste året vid 23 års ålder, och 29 procent sade att de gjorde det minst en gång i månaden. I samma grupp uppgav 49 procent att de någon gång använt cannabis och 32 procent att de prövat droger som kokain, ketamin eller extas, enligt rapportering i Evening Standard.
Den lockande slutsatsen i rubrikerna är att ”generation Z ändå inte slutar dricka”. Men den mer användbara poängen är vad studien faktiskt mäter: självrapporterat beteende i en enda födelsekull, tillfrågad vid två åldrar (17 och 23), och därefter jämförd med tidigare kullar i ungefär samma ålder. Upplägget kan fånga förändring inom samma kull – i detta urval steg andelen som hetsdrack regelbundet från 10 procent vid 17 till 29 procent vid 23 – men det bygger också in den sociala situationen kring när och hur frågorna ställs. Vid 17 bor fler hemma, påverkas av skolans regler och är minderåriga för inköp av alkohol; vid 23 kan samma personer köpa lagligt och är mer exponerade för arbetsplatsers och universitets sociala rutiner.
Studien rapporterar också att universitetsstudenter hade högre nivåer av frekvent hetsdrickande, medan jämnåriga som inte studerade i högre utbildning oftare vejpar dagligen och oftare uppgav spelproblem. Den uppdelningen är viktig därför att tidigare berättelser om att ”unga dricker mindre” ofta vilat tungt på urval från skolmiljöer eller i närheten av universitet, eller på indirekta mått som missar att konsumtion kan byta form: en minskning av alkohol kan sammanfalla med en ökning av vejping, cannabis eller spelande. Om urvalets sammansättning förändras – även subtilt – kan skenbara generationsskiften i själva verket vara en mätartefakt.
Det finns dessutom ett tidsproblem. Den här födelsekullens sena tonår och tidiga tjugoår sträcker sig över pandemiperioden, då umgängesmönster, tillgång till stöd för psykisk hälsa och tillsyn av åldersregler ändrades tvärt. En enkät vid 23 mäter beteende efter flera år av störd skolgång, förändrat nöjesliv och en ommöblerad arbetsmarknad; det är inte en ren jämförelse mellan ”generationer”.
Siffrorna är konkreta, men det som beskrivs är halt: en viss kull, som svarar på vissa frågor, i vissa åldrar, i en viss politisk och social miljö. Den sortens studier blir lätt råmaterial för stora påståenden, trots att de i grunden fångar hur institutioner och regler formar beteende vid olika livsskeden.
Vid 23 fick samma personer som tillfrågades om alkohol och droger också frågor om vejping och spelande – och även de beteendena ökade kraftigt.