BBC kräver omdaning för att överleva

BBC har meddelat den brittiska regeringen att ”permanenta och oåterkalleliga” förändringar i tittarnas vanor gör att bolaget inte kan överleva utan en större omdaning, när förhandlingarna om nästa sändningstillstånd nu inleds. I ett underlag som The Guardian rapporterar om uppger BBC att 94 procent av befolkningen i Storbritannien fortfarande använder BBC:s tjänster varje månad, samtidigt som färre än 80 procent av hushållen betalar tv-avgiften.

Det glappet är inte bara ett budgetproblem utan ett legitimitetsproblem. Tv-avgiften upprätthålls genom regler som är byggda kring ”direktsänd tv”, men publiken möter numera BBC:s material via strömningstjänster, korta klipp och tredjepartsplattformar där det är oklart när betalningsskyldighet inträder och där efterlevnaden är svår att kontrollera. BBC menar att detta skapar en ”missanpassning” mellan hur tjänsten används och hur den finansieras, och varnar för en ”vändpunkt” där de som fortfarande betalar börjar ogilla att de i praktiken subventionerar dem som inte gör det, vilket i sin tur kan påskynda avgiftssmitningen. BBC antyder att man vill bredda och förenkla vad som ska räknas som avgiftspliktigt tittande och föreslår att plattformar som Youtube och Netflix skulle kunna göra mer för att upplysa användare när tv-avgift krävs, det vill säga att en del av kontrollen flyttas ut till själva distributionsledet.

BBC erbjuder också en politisk byteshandel: tv-avgiften skulle kunna bli ”mer progressiv” om fler hushåll drogs in i betalningsnätet, vilket antyder att en reform kan sänka bördan för vissa grupper och samtidigt stabilisera intäkterna totalt. Men bolaget preciserar inte var de nya gränserna ska dras – vad som exakt utlöser betalningsskyldighet i en tid av beställ-tv, flöden i sociala medier och inbäddade videor. Den oklarheten är central eftersom förnyelsen av sändningstillståndet inte bara handlar om pengar utan om styrning. Enligt The Guardian vill BBC samtidigt ha ett permanent sändningstillstånd och ett stopp för politiska utnämningar till styrelsen, ett försök att minska den hävstång som uppstår när villkoren omförhandlas med jämna mellanrum.

Vid sidan av finansieringsfrågan föreslår BBC att iPlayer ska göras till en brittiskt ägd ”slutstation” genom att även hysa innehåll från ITV, Channel 4 och andra public service-bolag, samtidigt som deras reklam- eller abonnemangsmodeller tillåts. Förslaget säljs in som industripolitik: i en värld där globala strömningsjättar samlar uppmärksamheten riskerar Storbritannien att stå utan en inhemsk plattform med tillräcklig räckvidd. Men att samla public service-innehåll bakom en enda port skulle också centralisera distributionsmakten till en institution, just när det gamla sändningsmonopolet faller sönder.

BBC:s underlag landar i enkel aritmetik: nästan allmän räckvidd, sjunkande efterlevnad och en finansieringsmodell som allt mer beror på hur hårt staten väljer att driva in den.

Bolaget säger att ”nästan varje hushåll använder” BBC i dag, men att miljoner inte betalar för det.